Det var Grotowskiseminarium på Stockholms Stadsteater

Det var många åhörare på Stockholms stadsteater som kommit för att lyssna på seminariet om Jerzy Grotowski. Det blev en bra påminnelse om det viktiga historiska teaterarbete som betytt så mycket för så många i Sverige.
Det blev diskussioner många om hur viktigt Grotowskis teaterlaboratorium var.

Det sattes också i förhållande till andra viktiga teaterskapare som Living theatre, Etienne Decroix, Odinteatret och många fler.

Min synpunkt är att de insikter som bland annat nämns i Towords a poor theater, fortfarande kan inspirera till nya insikter som dagens samtida konstnärligt arbete skulle kunna förhålla sig till.
Stinnerborn talade om behovet av det fysiska. Ibland kan det behövas en frivolt.
Kia Nord om att ta sats. Robert att det väsentliga är att ha tiden på sin sida. Det är viktigt att få ta sig den tid som behövs när det skall produceras teater. Sören att kroppen minns så mycket och när kroppsminnet är engagerat agerar skådespelaren med stor kraft.
Maciej meddelade att Grotowski är mest känd i Polen som en vis man.
Chris sa att Polen var en totalitär regim på den tiden.
Marianne lyfte diskussionsnivån ytterligare och nämnde att i Polen, på den tiden, fanns det andningshål, perioder av frihet, som gav möjligheter för friare skapande.

Dagen efter fortsatte helgen på Teater Lederman. Marianne började med att läsa ur sin bok ” Äppelblom och ruiner”. Det var ett stycke som skildrar hennes upplevelser från ett seminarium på Odinteatret i början av 1980-talet med Jerzy Grotowski och hans skådespelare Ryszard Cieslak. .
På morgonen berättade också Ulf Ekeram om ett seminarium med Jerzy Grotowski något år senare. Jerzy hade kommit in till honom och frågat honom om råd. Ulf hade sagt något om att det lät filosofiskt.
Grotowski tycktes bli inspirerad av just det filosofiska.

Grotowski hade snabbt namngett tre viktiga filosofer. De var Heidegger, Schopenhauer och Sartre. De fick bli de imaginära rådgivare som de diskuterade vidare tillsammans med. Sartre betonade det egna valet och Schopenhauer tyckte att han, Grotowksi, skulle frankt säga rakt ut vad han tyckte. Samtidigt i samma rum spelade en flicka flöjt så vackert och Sören komihåg att han strax därefter kom in i samma rum.

Jerzy Grotowski tycktes bli nöjd och beslutsamt fortsatte han sin promened vidare för att genomföra det han bestämt sig för.

Det visades flera filmer på Teater Lederman. Sören berättade att det senare blev en mycket engagerande diskussion där publiken deltog aktivt. I panelen fanns Marianne Ahrne, Stanislav Brosowski och Sören Larsson.
Det var med bävan och fruktan jag insåg att denna helg var till ända.
Men jag tröstade mig med att det kommer fler tillfällen, tror jag!