Igår, en kulen tisdagskväll i konstnärliga Creares lokaler blev jag välkomnad på ett underbart, innerligt och ädelt vis! Alina tog emot med stort leende och en underbar värme. Hon, konstnärinnan, ledde en kurs i målning. Det var en kurs i oljemålning och äggtempera.
Alina tar hand om sina studiecirkeldeltagare på ett erfaret och professionellt sätt. Deltagarna är underbara, Catarina, Jenny, Nina, , Britt, Susanna och Anne.
Jag kunde vara med denna kväll och måla i olja. Det blev min bästa oljemålning någonsin. Den kommer jag scanna in och använda i mitt värv som handläggare.
Alina föreläste om korta och långa penseldrag. Du har så bra och vackra penseldrag berömde hon en deltagare.
Hon berättade att äggtempera görs med ägg och färgämnen och bakteriedödande tillsatser Historiskt fanns äggtempera först sedan kom oljefärger.
Måla ända fram i kanterna. Alla ytor skall vara täckta. Alina föreläste och coachade varje deltagare med råd och visade själv hur man skulle kunna måla.
Några deltagare hade med sig stenar och Alina kompletterade med egna stenar. Det blev ett stilleben vi skulle måla av.
Stenarna skulle ligga på en strand och det skulle finnas hav och himmel. Våra inre bilder förvandlade stilleben till ett landskap. Det kom till en segelbåt, regnmoln. Några stenar verkade vara på väg att vilja krypa ut i havet. Stenar som förvandlades till djur, valar. Kursdeltagarnas fantasi var rik på uppslag. Alla målade koncentrerat och intensivt.
Vi stod där som riktiga konstnärer med en paletå i vänster hand och en pensel i höger hand.
Det fanns ett litet bord till höger om varje konstnär med glas med vatten, oljefärgerna var vattenlösliga, och ett liten glas burk med olja om vi ville experimentera lite. Min vänstra hand som höll i färgpaletten , under paletten, också en bit hushållspapper som jag kunde torka av penseln med.
Staffliet på en armslängds avstånd och alla målade för glatta livet. Det var på liv och död. I havet kunde man drunkna, stenarna kunde kastas för att döda, himlen kunde blixtra eller döda. I klimatförändringarnas tid var naturen människans fiende.
De framtida klimatkatastrofernas tidevarv lever vi i skuggan av.
Men vi fantiserade också om idyll, romantik och harmoni i vårt målande.
När sedan kurstiden började lida mot sitt slut hängdes målningarna upp på en vägg och vi kommenterade varandras målningar.
Alina lyfte fram olika målningar, kommenterade och berömde. Vi uppmuntrades att ge av vår varseblivning och det gjorde vi.
Jag tog omtumlad och jublande, avsked av Alina och Catarina, Jenny, Nina, , Britt, Susanna och Anne. De stannade kvar i Creares Ateljé och diskuterade engagerat sina målningar. När jag kom ut i det råa höstmörkret kändes det så bart. Jag var som ett nyfött barn. Jag gick in i Ateljén igen och det kändes som jag hade glömt min tröja. Men, nej, det hade jag inte! Jag sa hej då, igen och gjorde ett nytt försök att gå ut. Det gick mycket bra och jag gick med min bästa oljemålning någonsin ”under armen” visslande och sjungande. Tricken stod där liksom bara och väntade. En snabb rusch och jag hann med spårvagnen. Jag tog fram min iphone och en självbiografi av Edith Piaf. Nu när jag blivit konstnär för en kväll ville jag vara uppkopplad, läsa om en stor konstnär och ”hålla oljemålningen” under armen samtidigt som jag reste med Spårvagn genom Haga, bohemernas heliga boplats.
Suck! Suck! Suck!
onsdag 11 november 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar