Carl

Den ärrade skådespelaren från den fria teatergruppen Teater Uno berättade igår om sitt engagemang med författaren Kafka.
Straffkolonin, förvandlingen och andra berättelser av författaren Franz Kafka förelästes om på Teater Uno. Carl berättade om en dröm han drömde när teater Unos ”Straffkolonin” skulle filmas. Hans mammas död hade meddelats till Carl. Han skulle, i drömmen, meddela sin syster i Falköping, att hans mamma var död. Men han ville kontrollera att mamman verkligen var död. Annars blev det ju fel. När han senare gick i sjukhuskorridoren, i drömmen, upptäckte han något som generade honom. Han var klädd i full teaterkostym med svärd och allt, som vitklädd rysk officer, förutom huvudbonad. Senare vaknade han upp ur drömmen och drog en lättnadens suck.

Föreläsningen blev en berättelse om Teater Unos olika uppsättningar av författaren Kafkas olika alster. Teater Uno innehar svensk rekord i flest föreställningar med verk av densamme.

Det har funnits många besservissrar som har påtalat att teater Uno har gjort felaktiga tolkningar av respektive uppsättningar. Dessa kritiker, ondgjorde sig skådespelaren över, har inte kunnat skilja på läsupplevelse och teaterupplevelse.
Carl nämnde också sina egna inspirationskällor som Dostojevskij, Camus, Lars Ahlin förutom Franz Kafka.
I bland publiken hade en åhörare läst alla svenska recensioner om Kafkauppsättningar som skrivits under 60 år. Det fanns alltså stor sakkunskap bland åhörarna.
Teater Uno på den vackra Esperantoplatsen, bredvid språkkaféet har än en gång manifesterat sig och sin seriositet.
Efter föreläsningen gick jag ut i mörkret, till järntorget och slängde mig på spårvagnen hem.
Hade med mig Antonio Negri ”Porslinsfabriken” som lektyr på vagnen.