Skam

Ibland så finner man det som man har gömt, som av en slump. Det skulle man inte gjort men det blev bara så. Det känns skamligt och orättvist men mycket härligt. Vem har inte känt sig som något som ”katten tagit med in”? Du kände dig som en katt bland hermeliner. Vi har dåligt samvete för saker so vi egentligen inte är medvetna över varför vi reagerar med skam. Vår medkänsla med de andra, finare och rikare, är så oändligt stor.
I en av slutscenerna i filmen Goyas Ghost i regi av Milos Forman, sker en garrottering (avrättning) av en f.d. spansk munk, nu aktiv revolutionär i Franska revolutionens garde. Han, f.d. munken, vill inte ännu en gång byta övertygelse. Om han hade gjort detta skulle han benådas av den spanska inkvisitionen. Men han vägrade. Han skulle skämmas för mycket. Hellre lät han sig avrättas än stå ut med den skammen.
Själv, jag lät en slarvig formulering komma om en bok till en engagerad medmänniska. Jag sa att jag läste igenom boken snabbt. Jag hade hört ett föredrag om den och tyckte att jag förstod innehållet tillräckligt bra för mina behov. Detta tyckte jag var onödigt slarvigt sagt av mig Fortfarande kan jag tänka på detta en vecka senare och känna mig generad över detta. Jag tänkte egentligen säga att jag läst det mesta av boken till dess att jag förstod innehållet tillräckligt bra. Sedan har jag lagt undan boken för en tid. Kanske för alltid. Men jag hann liksom inte med att säga allt det som hade varit sant. Det blev istället lite fel även om andemeningen kommunicerades. Jag släpar på en ballast av skuldkänslor som är av mystisk härkomst. Fullständigt utan mening tycker jag. Är jag ett barn som hela tiden gör fel?