Göran

Bilden av en människa, konstnär, artist som etsar sig in i sin nästas, mitt sinne. Här förvandlades den till språk, litteratur, dramatik, liv. Skådespelarenss komplexa visioner ger avtryck i sin nmedmännsika och omvandlar hennes redan sedda och erfarna till något nytt och osett.
Ingen vet vad som hänt bara det att det som hände är märkligt.
Den seriösa skådespeleriet som livsstil är kanske inte alltid en säljbar, kommersiellt gångbar vara. I trots mot mycket som luktar marknad och skär vinning erövrar denne artist ögonblick långt från den liberala ”funky business” produktionen.
Det omöjliga blir möjligt. Ingen vet egentligen hur det kan ske! Men det skedda i lördags hos Studiefrämjandet när Göran Ragnerstam samtalade med åhörarna om sitt skådespeleri.

Min mor var statare berättade Göran. För några decennier sedan frågade någon honom om han inte skulle söka till scenskolan. Han svarade skulle han kunna söka dit, han som inte har bildning. Men han sökte och kom in! Göran Ragnerstam berättade frikostigt om sitt 25 åriga skådespelaryrke.

Han arbetade under ett år med regissör och dramatikern Lars Norén. Det var omvälvande, omtumlande och lärorikt.
När han och Lars arbetar tillsammans brukar de tala om varandra i tredje person. Varför gör han så? När han sa så vad menade han då? Kan han göra på något annat vis?

Han spelade i Personkrets 3.1. Han berättade att när de spelade på Dramaten spelade de denna 5-6 timmars föreställning 25 gånger under 27 dagar. Det var en strapats! Man visste knappt vem man var! Han har också spelat i Noréns ”Krig” och ”Skuggpojkarna”.

Det finns dom som håller honom för Sveriges bästa skådespelare.
Det blev många skratt när han härmade en särskild egenartade regissör som var från Finnland. Göran tänkte sig att han skulle engagera sig mer i den finska teatern. Det verkade intressant. Då arbetade han på Stadsteatern och fick möjlighet att arbeta med denna spännande regissör från Finnland. Men det blev inte representativt för den positiva upplevelse av finskt kulturliv han hade.

Regissören skrek i 5 timmar i sträck på sina skådespelare varje gång de repeterade. Skådespelarna vacklade lomhörda ut från repetitionerna. Regissören lyckades ”få ner” skådespelarna på nivåer där mer reptilhjärnan styrde än en mer normal humanistisk livsstil.
Det utbröt till och med slagsmål i stadsteaterns matsal. Det blev några föreställningar men sedan fick regissören ta sitt pick och pack och gå!

Lördagen blev ett härligt möte mellan skådespelaren och åhörarna.
Just nu pågår teateruppsättningen ”Tre kärlekar” i regi av Niklas Hjulstöm. Göran tycker det finns många bra regissörer och Niklas är en av dem.
Föreställningen är en publiksuccé. Göran har en bärande roll som den envise bonden Egon Nilsson. Skådespelaren förberedde sig för rollen genom att bokstavligen gräva under sommaren på sitt sommarland. Detta gjorde han för att kunna ösa ur den erfarenheten när han gestaltade bonden. Han gräver också när han är på scenen i sin roll. Om han än inte gräver i någon jord utan mer mimiskt.
På frågan om han utgår från någon särskild metod svarade han att det gör han inte. Varje ny pjäs, film, TV-produktion eller radioteater kräver sitt speciella angreppssätt. Det finns ingen heltäckande metod som alltid går att använda.
Göran gav konkreta exempel på att vara i nuet. Detta gjorde han som ett svar på en fråga om improvisation från Matilda från Teater Nu.

Han utbrast det heter min dotter också. Sedan visade han prov på sin skådespelarkonst. Helt utan åthävor och för ögat helt omärkligt skapade han ett personligt starkt uttryck med en tydlig och stark stämningsskapande gestaltning som ett exempel på improvisation.
Dagens möte med Göran Ragnerstam blev till ett innerligt möte med en av Sveriges duktigaste skådespelare.