Mainstream

Studentfest, jubel, ritual och fest igen. Samtidigt som Jiri Kyliàns koreograferar vandringar i operahuset ”Den norske opera” inför invigningen av huset. Min farfar åt råa ägg när han skapade sitt hus i Lakarebäck, Mölndal. På ”Den norske opera” gnider man sig mot varandra för att komma vidare i sin skapande vandring. Expressen och Access TV rapporterar att många bloggar handlar om upproriska inlägg.
Jag är irriterad på att f.d. statsministern Göran Persson inte gjorde mer för Göteborgs infrastruktur när han hade chansen. Nu är det för sent! Nu kan han inte göra mer för Göteborg än möjligen komma hit och gå någon stadsvandring för att förstå storheten. Fortfarande är jag upprorisk och ifrågasättande till världsordningen med tanke på den härskande ordningen. Bristen på demokrati och inflytande är skrämmande. Skillnaderna i inkomst och deltagande är hissnande.
Min yngste son tar studenten. Han var så söt när han gick iväg på morgonen för att dricka champagnefrukost. Tillsammans med flickan som han sida vid sida sedan daghemstiden följt. Därefter gick de tillsammans i grundskolan och gymnasium. Hela tiden var de i samma klass. När Lars Norén regisserar tittar han alltid på personen, skådespelaren som blir tilltalad. Inte på den som talar replikerna. Det säger mer om teateraktionens kvalitet skulle jag tro att han tycker.
Och att Olof Lagercrantz tyckte att man kunde stryka sista meningen i en text. Den behövs inte!
Att säga sina, skådespelarnas repliker likadant som om man precis lärt in dem.

Nu har jag skrivit precis som om jag alldeles nyligen kommit på vad jag skall skriva. Jag skrev texten egentligen igår kväll.
Textraden som jag strukit i Lagercrantz anda är denna. Jag äter min frukost nu, snart! Dessutom lägger jag upproriskt till ännu en rad till: solen skiner och jag inbjuder till stor studentskiva.