Är schlagerfestivalen ett pepparkakshus?

Pepparkakshus har en märklig smak. Både söt och frän! Det finns myntat ett uttryck livets salt. Schlagernas pepparkakhus skulle kunna placera denna gigantiska festival på väldskartan av myntade utryck. Ibland önskar jag att festivalen drar dit pepparn växer!
Tillbaka till väsentligheter! Igår fanns den drygt 60 årige skådesperskan Else-Marie Laukvik på Tokalynga hos Teater Albatross och berättade om sina rollporträtt. Jag minns henne för många år sedan bl.a klädd i svart. Hon dansade på höga styltor. Det blev en märklig gestaltning och en stämning från hennes virituosa scenerier. Jag kan inte säga att jag skulle velat vara i hennes kläder. Men det uppstod en stark beundran inför hennes och hennes kollegers djärva kreativitet. De reste tidigt till många av världens alla scenkulturer för att lära. Hur skulle en liknande pionjärinsats se ut idag? Det finns väl ingen sådan stark motivation idag för ett sådant strapatsfullt lärande. De flesta ligger väl framför TVn och slötittar på typ något TV-pepparkakhus liknande typ schlagerfestivalen eller desperate housevives. Min beundran av den danska Odinteatret kreativitet kvarstår för evigt, tror jag. Det studsar till i min hjärna när jag reflekterar över vad som kan finnas i Odinteatrets samlade kreativa hjärnor. Så många intryck och tankar! Kan de verkligen smälta alla kreativa sammanhang de deltagit i under deras ca 45 åriga historia. I jämförelse med dem synes Lars Norén mycket provinsiell.