Snoilskyjs dikter glider ut på fönsterbläcket. På andra sidan är utomhus och boken blir liggande på gränsen mellan inomhus och utomhus. Inomhus existerar den i ett sammanhang med älskare som respekterar. Utomhus hamnar den i ett sammanhang där den förvandlas till lämplig att sortera in i soporna. Och förskräckligt att den boken ligger och skräpar på fel plats på ett fönsterbleck. På samma sätt kan människor uppleva sig. Vreden över att finnas längst ned! Utan ägodelar, utan att uppleva tillgång till samhällets fördelar. Trångboddhet, begränsad, deprimerad.
I det totala mörkret uppstår seende. Lust kommer att vilja förändra.
Några rader skrivna för många decennier sedan av Antonin Artaud:
”Vi vill göra teatern till en realitet, på vilken man kan tro, och som kan ge hjärta och alla sinnen ett sting av verklighet. Liksom våra drömmar verkar på oss och verkligheten på våra drömmar, tror vi att man kan identifiera tankens bilder med en dröm, som blir verksam i den mån den slungas ut med tillräcklig våldsamhet. Och publiken kommer att tro på teaterns drömmar, förutsatt att den verkligen ser dem som drömmar och inte som efterbildning av verkligheten och förutsatt att de möjliggör för åskådarna att hos sig själva förlösa den drömmens magiska frihet som de endast kan igenkänna, om den präglas av fruktan och grymhet.”
- Antonin Artaud ur Théâtre et son double. Övers. Märta Huldt, 1970.
Spana in verkligheten och som en överraskning kommer gott humör:
”När känsla och argument sammankopplas med en önskan från publiken att skåda klarare in i sig själv - då är det någonting inom människan som brinner. Upplevelsen bränner in i minnet en kontur, en smak, ett spår, en lukt - en bild. Det är pjäsens centrala bild som återstår, dess silhuett, och om de olika elementen är rätt sammanfogade kommer denna silhuett att utgöra pjäsens mening, denna form kommer att vara ett koncentrat av vad den har att säga.”
- Peter Brook ur The Empty Space. Övers. Leif Zern, 1969
Alla på bussen idag var allvarliga. Strålande sol och härlig värme men varifrån kommer detta allvarsamma.
Improviserad sång: Thats emergency anything left if I at the stop dreaming, Die ist Dringlichkeit alle nach links, wenn I am träumenden Anschlag.
“Jag talar till dig som är utan skador av att bryta igenom en spegel från döden” Lars Norén Hjärta i Hjärta sid. 89.
Skam den som ger sig!
torsdag 22 maj 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar