Dansa på morgonen

Bjud upp till dans på morgonen. Vill ingen dansa, finns ingen att dans med? Återgå till stretchingen! Vänster fot bak! Tryck! Kämpa på! Spagat? En bit kvar innan det är möjligt. En jättelång bit. Känns som omöjligt! Äh, fram med stången! Alltså den som jag har hemma och tränar mina musklar med. Den är ca en meter lång och när jag trycker på den med mina armar från båda hållen växer musklarna! Hoppas jag! Det gör väl de? Bort med stången! Springa på stället! Armhävningar! Hopp upp i luften! Knäböj! Övningar! Övningar! Övningar! Efter ett tag fram med måttbandet och mät midjemåttet. Hu! 106 cm. Det är för mycket. Det skall bara vara 94 cm. Igång igen med morgongymnastiken. Maghävningar, lårhävningar, Tom Jones rullningar, utfallssteg, svanhopp, mystiska ondulationer, ansiktshävningar à la Dullin(legendarisk teaterman). Hör kaffekokaren skvala. Måste hinna några grejer till. Sjunger nu desperat höga C, eller vad det ljudet nu kan vara för ljud. Sista desperata utkramningen av min arma kropp. Flaxar omkring med en gitarr som jag bankar på allt för att utmana mitt midjemått. Protesterna från de jag bor med är nu mycket högljudda! De utgjuter sig: sjukt, sluta, står inte ut med att se dig o.s.v.
Igår fikade jag på golfklubben i Björlanda i sällskap med en teaterlegendar. Vi pratade om att TV-tittandet är över drivet stort hos oss. Kanske göra som författaren som slutade titta på TV 2006, Björn Ranelid och istället utöka mitt motionerande ännu ett steg till kvällsaktioner typ promenadet eller till och med ut och cyckla och springa.
Nu är kaffet klart! Och dagens kamp med demonerna är till ända.