Språket är livsnerven för teatern. Kroppsligheten är det närvarande nuet på scenen. Det filosofiska problemen är skenproblem. De kan inte lösas bara upplösas(Wittgenstein).
Friluftsteater borde väl vara det vettigaste att planera för i denna grönskande ljuvliga tid. Om inte om hade funnits! Det kan ju börja regna även om man inte kan tro det just nu. Ändå verkar det vara god ekonomi med teater utomhus. Fattas bara att en t.ex. ny Buster Keaton, komikern med stenansiktet, kan uppstå och forma nya berättelser om vår tid utomhus.
Den ensamme mannen som blir jagad av massa hundar som ännu inte blivit skolade i studiecirklar i dressyr. Han ramlar och fastnar mellan brädena i ett plank när han listigt försöker fly genom ett hål i planket. Alla hundarna hänger sig fast i hans bak och biter honom gång på gång. Men som tur är finns på andra sidan planket en underbar trädgård med en underbar kvinna som jagar bort hundarna med en vattenslang. Sedan ger hon honom läkemedel för den sargade bakdelen och samtidigt uppstår kärlek mellan de tu. De plockar blommar i trädgården och hon gör honom bekant med alla hemligheter kring växande, jord, odling och bevattning Han blir som på nyttfödd och stärkt i anden. Det är bara det där med vädrets växlingar. Plötsligt börjar det regna, storma och en gräshoppssvärm äter upp all växtlighet. Ett tåg spårar därför ur och kör rakt in i trädgården. Och hundarna blir som galna ånyo och börjar jaga honom.
Eller kanske bättre att renodla och avstå från handling/berättelse nästan helt! Satsa på situationskomik typ pajkastning, ramla omkring i en oljepöl, ramla ned från en skorsten, sätta sig på sin hatt, glida omkull på ett bananskal.
Men vad gör man inte för att apa sig ute i guds fria natur!
Tjoflöjt!
måndag 26 maj 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar