Puh varmare och härligare eftermiddag

I kortbyxor framför skrivbordet minns jag ännu alla underbara människor som jag mötte på min lunchpromenad idag! Lättklädda, vackra och glada! Ingen ångest á la Lars Norén. Tänk om det alltid var så här varmt! Vi skulle alla bli gladare, vänligare och fyllda av framtidshopp. Se möjligheterna i livets alla skiften! I augusti, ca 15 augusti börjar dans och teaterfestivalen i Göteborg. Projektedare är Birgitta Winberg-Rydh. Jag försöker få möjlighet att träffa henne för att se om det finns något bra. Festivalen står på tre ben. Föreställningar, utbildning och mötesplats.

Värmen slår mot mig och skapar en ogenomtränglig mur som förvandlar själen till seg asfaltstjära. Tankarnas slöar med en enorm frånvaro. För att inte tala om känslorna. Till vattnet och hoppa i. Ligga och svalka av sig med något gott att dricka och något att titta på. Ops, censur, censur jag menar titta i. En bok eller så.



En pjäs eller si! Tjechovs längtande karaktärer som vantrivs och drömmer om framtiden som skall komma om 100 år. Och hur bra de kommer att bli! Vi, jag, 100 år senare drömmer oss tillbaka 100 år till Tjechovs karaktärer. Ljubov Andrejevna Ranevskaja, Lopachin, Peter Trofimov, Anja, Varja och Firs, alla längtar de till den framtiden som vi lever i nu. Och som skulle blir så bra!

Och nu är det bra! Sol, sol och sol! Det blev som det skulle bli. Därför har vi moderna människor slutat längta! Vi är glada och nöjda! Hurra! Nu överdriver jag! Jag längtar bort! Kanske gör någon annan det också! Om ingen längtar då vet jag inte.



Ah! Ur Noréns dagbok:2001, 1 mars "Gick och betalade resan till Marocko den 31 mars. 12000 kr. Jag vet att vi inte kommer att åka dit. Jag hoppas att bladen i vår bok ska vändas till något milt och hoppfullt så att vi kan resa dit. Sedan åkte jag ut till Riks. Träffade Pål, Helge, och Terje och scenmästaren vars namn jag inte minns, Göril! Jag blev blyg och visste inte vad jag skulle säga, men det var underbart att se dem igen. Imorgon repeterar vi kl. 10. Jag vet inte riktigt vad vi skall göra, utom att försöka hålla oss inom formen som vi skapade och som kräver koncentration och gemenskap. Vi har besök av kulturnyheterna 10.30. Först fotografering av de konstnärliga ledarna och producenterna på Riksteatern kl. 9. Föreställningen kl. 19. Jag ska vara där igen halv sex. Sedan går vi och äter på Sturehof eller Riche. Jag blir ganska nervös vid tanken på att jag skall se henne igen. Samtidigt längtar jag efter det, den spänning som jag känner, den absoluta nödvändigheten att känna det jag känner."
Underbart med värme och underbart med människor.