Följetong del 175:resa iväg?

En av de nya vännerna hade med stor emfas tvingat alla andra att lyssna länge på honom. Han hade krävt uppmärksamhet. Till sist kunde inte en av dem hålla på sig längre utan meddelade honom att det var tråkigt att lyssna på det han talade om. Samtalet flödade vidare utan avbrott och alla deltog . Det var flera personer som trakasserades på olika sätt i arbetslivet, föreningslivet, i rockbanden och till och från arbetet, affären eller när man skulle träffa vännerna eller gå på lrogen eller se på något. Frågan kom upp om man kunde lära sig ett bättre uppträdande och hur det skulle gå till. Det går åt mycket tid och kräver mycket när trakasserier är på agendan. Det framkom att det är svårt att ändra på sådant beteende. Många var förkylda. De snörvlade och hostade något förfärligt där de satt på krogen vid Järntorget. En lärde ut en andningsteknik som kunde hjälpa och alla hjälpte varandra med att andas så att hostningarna minskade och försvann. Enögdhet kom på tal. Han som hade talat länge började tala igen och länge. Han förstod inte vad som menade med att bara bry sig om en sak och aldrig se saker ur flera perspektiv. Han tyckte att de andra missförstod honom. Nu blev det som om alla bestämt sig för att lyssna på honom. Han talade i en timma i sträck. Alla såg oerhört trötta ut. Till sist påtalade man för honom att han talat för länge om samma saker. Han blev oerhört sårad och satt tyst resten av kvällen. Sejouren avslutades först tidgt nästa morgon. Gunnar gick sakta hem genom ett återigen snöklätt Göteborg. Hans huvud var överfullt av dunkla tankar som formligen flödade, helt i onödan tyckte han. Han låg länge i sängen på morgonkvisten och hjärnan fortsatte att vräka ur sig otydliga meddelanden som var knappt förnimbara för honom. Hur länge skall det här försigå? Det tänkte han när han låg i sin säng och samtidigt vickade han på olika tår på sina fötter. Han började försöka följa mer medvetet vad hjärnan producerade för tankar. Det kunde inhöstas i några teman. Dels var det någon. "lillechefs" trakasserier, oro för klimathoten och några personers förflugna dumma kommentare som han mottagit. Var det bättre om han inte reagerade så som han gjorde? Att han slutade känna av alla påhoppen? Det skulle bli konstigt att bli känslokall och likgiltig! Ja, nu kunde det vara skönt att resa iväg någonstan till någon plats längre bort från Göteborg. Han började tidigt på morgonen söka på nätet efter resmål. Det är märkligt vad trögt det var och svårt att få fram några bra idéer på intressanta resmål. Hur skulle han göra för att bli intresserad av något? Han började titta på olika kvällstidningars korta filmsnuttar som låg ute på olika hemsidor. Proffessorn låg kvar länge i sängen. Han vickade på tårna och försökte få fart på sin träga ältande fantasi. Och det var inte lått. Hn försökte leva sig in i att han redan rest iväg och nu gick omkring i Paris, London, Rom, Madrid. Det var mycket tråkigt och mödosamt han somnade till sist och drömde oroligt om Europas städer.