Följetong del 37! Att resa hem eller tillbaka?

Efter det att de hade ätit så fortsatte samtalen om och med varandra. Tomas Tranströmer kom på tapeten och man menade att det mesta han skrivit var passé.

Skratt, fniss åt hans metaforer som t. ex. Sillgrisslan eller vilken art det nu var som flög över strömmande vatten . Skådespelare härmade fågeln som flög så vackert över med lustig gungande knyckig gång och armarna båkåt uppsträckta bakom ryggen med referrenser till Antonin Artaud, teatervisionären från Paris där han skapade skandaler med sina teatervisioner.

Alla hade trevligt och det lästes dikter och sjöngs. Det blev dags att åka hem.

Några färdades i bil. Professorn åkte buss. Han ringde då och då till konstnärinnan och pratade med henne. Det började med att han tagit fel glasögon med sig . Det samtalet ledde vidare till gemensamma bekantas olika kommentarer om varandra och om dem.

Varje gång han ringde upp henne var det lika ljuvligt att bara flöda på och låta det ena leda till det andra.

Han reflekterade under alla samtalens gång att hur underligt ändå livet var.

Han hoppades att han snart skulle träffa henne igen.

När han anlände till Göteborg fick han panik och slängde sig på nästa buss till Fjällbacka.

Under återfärden funderade han ånyo på hur underligt livet kunde vara. Och att han inte alls förstod det och hur det skulle levas. Nu verkade det mest som vi alla mest var i vägen. Inte ens till konsumenter dög vi längre. Kris efter kris avlöstes av terroristhot, klimathot, kriminalitet och samtidigt bredde borgerligheten ut sig som idé. Han hade aldrig associerat dem till något kreativt. Snarere till trångsynthet, snålhet och hjärtlöshet. Hur länge skulle sådana idéströmningar få ha inflytande på vår utveckling.

Det var mycket han inte förstod av det som han upplevde som ett sammanfallande och ihopsäckande som i stort sett applåderades av en enig borgerlig journalistkår i en oerhörd dominerande borgerlig press.

Samtalen däri verkade mest handla om olika inbillade motståndare som man likt Don Quitote skulle fäktas med.

Han blev alltmer deprimerad och började tvivla på hela företaget att bege sig tillbaka till Fjällbacka.

Om han kunde åka i båda riktningarna nu skulle det passa honom bättre!

Bort från Fjällbacka och till Fjällbacka.

Han kunde nästan känna hur kylan från alla underliga kommentarer som sades nuförtiden, speciellt i media, spreds sig överallt tillsammans med ett interlektuellt mörker som lade sig likt ett simulerat dataspel över allt och alla.

Vi simulerar att vi lever fast egentligen är vi på väg att bli Zombies som ljuger inför andra och oss själva.

Allt hopp verkade ute. Han tittade ut och såg en vacker fiskmås flyga. Han kom ihåg att det kanske var fågeln fiskljuseTranströmer använt i sin metafor. Inte var det en sillgrissla. Rätt skall vara rätt tänkte han. Han måste leta fram dikten och se hur det stod egentligen. Fast Tranströmers poesi var han inte intresserad av längre.