Ännu i sömnen kände professorn hur upplevelsen fanns av att det var ont om tid. När han vaknade visste han att "allt var förändrat".
Han hade lyckan med sig, tyckte han, hon låg fortfarande och sov.
Han bakade ett bröd och tog sedan fram smör och ost tillsammans med tomater och gurka.
Dukade fram allt och väkte henne sedan genom en ömsint kyss. Hon vaknade med en gäspning, sträckte på sig i sängen.
Hon blev skräckslagen såg han.
Hon försökte förvirrat orientera sig samtidigt som hon skylde sig blygt och tittade skamset på honom.
Han sa generat att han bakat bröd till dem.
Hon drog en djup suck och slappnade av. Ett ögonblick trodde jag det värsta men så underbart att du har bakat.
Men du skall inte skrämmas så sa hon och tittade med genomborrande blick.
Han förstod att hon kände honom bättre än han själv gjorde i den stunden. Det chockade honom.
-Jag är inte värd att vistas i samma rum som du!
- Jag älskar dig sa hon.
-Jag förtjänar det inte
-Dumsnut där. Kom nu äter vi sedan kan du fly dit du vill. Jag finns här om du vill mig något
-Jag måste ge mig iväg genast!
-Du skall göra det du vill! Jag låter mig väl smaka av ditt underbara goda bröd.
-Jag brer mig en macka snabbt, mycket snabbt och äter den direkt.
-Vad spännande! Jag hämtar dina kläder! Så att du kommer iväg så fort som möjligt!
Under tiden han åt fortfarande stående klädde hon på honom. Han tillät henne att bli påklädd av henne. Det förvånade honom mycket!
Han mindes dunkelt att han blivit påklädd senast som barn, men mycket vagt. Var det mamma som gjorde det? Det måste det varit!
Han märkte att hon inte var riktigt ordentligt klädd ännu.
Hon attraherade honom så mycket att han nästan svimmade. Han tog spjärn med ena armen mot matsalsbordet!
-Jag måste resa nu! Annars förlorar jag allt!
- Res, min älskling! Res!
Han vände sig tvärtom med ens. Tog fram mobilen. Satte på sig hörlurar till sin mobil och började lyssna på Creedence Clearwater Revival. Samtidigt började han gå mot ytterdörren.
Han gick ut tätt följd av henne.
Han vände sig om igen mot henne och blickade in i hennes fantastiska ögon och kände sig nära sammanbrottets gräns men till tonerna av Cottenfields.
Hon kysste honom häftigt.
Han slet sig loss och gick hastigt därifrån. Han kände sig som en skurk! Hon ropade efter honom: kör på! Gör vad du skall!
Hans lycka visste inga gränser när han trots att han fortfarande hade hörlurarna på öronen hörde henne heja på honom i sina föresatser att förändra världen. Han hörde det i en paus mellan två låtar. Sedan drog Creedence underbara musik igång och hans bröstkorg välvde sig stolt. Han gick med gungande, spänstiga steg mot horisonten där man kunde skönja långt, långt därborta konturerna av en buss.
Inga dåliga samveten här inte.
De är tillsammans nu! De är ett par!
Jag är i sjunde himmelen!
Han dansade fram mot bussen. Han sprang sista biten och hoppade in i bussen betalade med ett fånigt flin och satte sig.
Såg henne stå därborta på berget och vinkade.
Han slängde kyssar till henne. Hon svarade med kyssar tillbaka.
Bussen åkte och han såg henne länge stå och ömsom vinka ömsom vifta med armarna.
Hela resan var han så glad som han någonsin varit.
Han bara kände hur allt var möjligt!
Allt skulle bli bra! Det skulle han se till! Ingen skulle kunna hindra honom!
Han skulle gå med i något som var bra och kämpande! Han kanske skulle starta något nytt!
Emellanåt skickade han under bussresan sms till henne. Ibland använde han röstfunktionen när han skickade sms och då blev det kärleksord på engelska.
Allt var med honom! Han var ett med allt! Han trodde på förändring!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar