De båda, professorn och filosofen promenerade nu tillbaka i mer maklig takt och en aning andtrutna. Flämtande sa filosofen till professorn att han hade tyckt att de varit duktiga. Besökt grottmannen, blivit gripna, oskyldiga, och promenerat med en polis och undvikit att samtala om ett visst ämne.
Professorn erkände frankt att han blivit så imponerad av hennes bakdel att han inte kunnat avhålla sig från vissa icke religiösa tankar. Filosofen genmälde att alla är vi barn i början vilket professorn ivrigt nickande instämde i.
De sneddade mellan spårvagnsspåren över Drottningtorget och vek av in i Femmans inomhustorg i Nordsta'n.
Därinne stod en trashank till en skådespelare och deklamerade kända dikter. Men ingen stannade för att lägga i en slant i hennes vackra blommiga hatt. Hon tog plötsligt fram en gitarr och spelade för glatta livet. De båda kumpanerna tittade på varandra och vände bort sina blickar bort från den mycket vackra tiggerskan för att på så sätt betyga varandra respekt när de nu båda så uppenbart höll på sin överenskommelse.
Båda två blev nu också väldigt deprimerade när de fortsatte att prommenera bort och ut ur Femmanhuset.
De förstod nu att de uteslutit något vackert ur livet. När de nu beträtt den betydligt mer disciplinerade och bildmässigt mer smalare och därmed påbörjat en ny livsföring av mer hederlig och diffust rättskaffens natur.
De tittade längtansfullt åt Lejontrappan till men nej de fortsatte istället bortåt Lillla torget på den södra sidan av kanalen. De passerade under tystnad Kempebron och gick vidare mot Haga.
Väl framme vid Järntorget tog de in på Cigarren och med en kaffe i handen började de diskutera framtiden, politiken och kulturen.
De var bekymrade över klimatförändringarna och insåg snabbt att deras Haga nog skulle spolas bort av en framtida havsvåg. Detta var de rörande eniga om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar