Jagupplevelsens stora nubetydelse för att fungera fullt ut kan aldrig överskattas. När jag tror på mig själv kommer jag att vara inventiv för jag vill vara i det tillståndet och ständigt expandera för att nå alla mina drömmar som jag mer eller mindre medvetet känner till. Mina medvetandeströmmar går så omärkligt fort och är knappt förnimbara för att jag självklart skall känna till dem. Om jag förverkligade alla då skulle jag vara nöjd.
När jag använder språket blir drömmar nåbara på ett mer påtagligt vis. Ingen kan förstå det mysteriet med språket fullt ut men det lär ursprungligen bestå av typ fyra röstlägen; glädje, sorg, varning och uppskattning.
Det säger sig självt att vi helst vill vara glada och nöjda.
När den kvinnliga huvudpersonen i följetången "Bron" säger att hon inte är så bra på "signaler" blir det uttryck för svårigheten i en riktig storstadsmilö som Malmö-Köpenhamn bildar att kommunicera och förstå, känna empati i ett högt uppdrivet tempo med mycket konflikter.
Hon vet hur ho skaffar sig sex på ett snabbt, hedervärdigt och " gratis" vis men att bilda familj är en annan sak.
Min beundran för nya livsmönster och nya sätt att tillfredställa ursprungliga naturliga behov växer i takt med vår snabba samtida utveckling av samhälle, teknik och filosofi. Det finns mycket att uppleva och göra i vår komplexa värld.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar