Jag förändrade min Torso utan resultat,

I Ferrara spelade vi för massa italienare. I Polen för polacker och i Tjeckoslovakien blev det ingen spelning som jag minns det. I Oslo för norrmän och i Århus för danskar. Annars blev det mest för svenskar och göteborgare.
Det gives olika flöden och strömmar som fångar in den lilla människan i sitt garn.
Dett hade ännu inte skett när jag stod och väntade på bussen i Backa för att åka till gymnasieskolan Levgrenska. I den skolans klassrum och korridorer fanns dofter av något gammalt och ädelt som nu hade förfallit när kreti och pleti släppts in i det nya gymnasiet. Det ägde säkert sin riktighet! Själv valde jag  utbildningsinriktning genom att numrera från ett och så långt det gick. Slumpen avgjorde att jag skulle studera just det jag studerade.

Det som hände var att jag fick bra betyg och kunde söka mig vidare i den nya utbildningsdjungeln som växte fram i takt med det ökade välståndet och den nya framväxande medelklassen. Jag pluggade på Socialhögskolan och skulle vara en av dem som förändrade världen och samhället genom att engagera mig i kulturverksamheter.

Det som var viktigt var att träna min Torso. Det gjorde jag med olika vrickningar, vridningar, ryckningar, tryckningar, böljandningar, impulserningar och mycket mer. Min torso ser ut som den alltid har gjort trots allt. Ibland inbillade jag mig att jag hade kontakt med mina inälvor men vi pratade inte direkt med varandra. Vår kommunikation var mer indirekt måste jag erkänna.
Fortfarande tränar jag min torso och hoppas fortfarande att min kroppsarbetarättlingstorso skall förvandlas till kulturtorso.