Orosmoln

Liten,stor!
Du år för liten och jag är för stor. Du är för brunögd och jag är för blåögd. Ingen och inget år bra nog.
Jag minns farfars starka fysiska profil. Den var så väldig och hård.
Det var ett löfte av nya härliga handlingar.

Sedan fanns alla tilkortakommanden som likt dators ordprogrammering som hela tiden försöker leda in mig på fel ordvägar med sina dumma ordförslag.

De försökte peka åt fel håll, så att att jag blev hindrad och kände mig dum.

Min styrka som var oerhörd, kroppsarbetarättling sedan århundraden, kanske årtusenden, besatt en vidunderlig urstark inneboende kraft.
Den försökte man, alla, hindra, stoppa och motta i grind.
Helt i sin ordning! Så har det alltid varit och kommer alltid så förbli.

Rösten som avslöjar sensuell längtan dränktes in av talanglösas omdömmen.

Ja, det var ganska onödigt att ens nämna dett!

Tjurrusningen mot det stoppande hindret visade sig vara helt i onödan då det bara var ett rött skynke som tjurens horn missade så snöpligt.

Hur skulle det kunna vara på annat vis.

Bättre att kela med musiken från Jean Baez alla sånger.

Den är så tydlig, fyllig och härligt ljus med vibrato.

Hon mäste vara över 70 år.

Det meningslösa i livet lockar oss att skapa meningsfullheter.

Musiken verkar och bryr sig inte alls som det verkar.