Dyrbara minnen!

Dyrbara minnen!
Det som jag minns är som ett plottrigt och bökigt förflutet som osorterat ligger och skräpar i en kammare huller och buller och knappt täcker mer än golvytan. Det mesta helt ointressant och oengagerande och ältat till förbannelse. Tänk om jag kunde hållit mer tyst och tittat mycket mindre på dumburken!
Då skulle minnen säkert blivit mer uppskattade än den dyngan som jag nu har grävt så i under julhelgen.

Då och då minns jag inget mer och känner mig som om jag vore pånyttfödd. 

Trots att jag bestämt mig för att bli nykterist igen skulle jag kanske ta mig en rejäl klunk av 1000 kronors whiskyn för att väcka några minnen till livs. Sedan kan jag ju bli nykterist igen! Det är klart att det är synd på den kolossalt dyra drycken att den skall bli verktyg för en sådan grå och tråkig syssla. Kommer whiskyn att hämnas på mig genom att inte smaka något annat än gammal diskborste? 

Jag provar ändå!

Den gick ner!

Den smakar tjära och en omisskännlig alkoholsmak!

Det anses vara mycket eftersträvansvärd smak!

Ingen förortssprit här alltså!

Jag minns att jag kom hem sent och gick på olika gångar i Bergsjön till Stjärnbildsgatan där jag bodde för några decennier sedan. 

Tack för det minnet! Det kostade mig ca tjugo kronor av den dyra spriten! 
Skall det fortsätta så kommer minnena kosta mig en rejäl slant. 
Och mina minnen har redan tidigare varit dyrköpta. 

Skall de nu kosta mig massa kosing igen, i repris så att säga?
 
Jag, pappa,brorsan o mamma var på semester i Varberg. Vi bodde nog i Borås och hade hyrt stuga eller husvagn i Varberg för att sola och bada. Det regnade småspik och blåste snålt hela semestern. Men vi brydde oss inte så mycket! 

Vi hade kassar med deckare och Westernböcker som vi slukade liggande. Behövde vi röra på oss gick vi ner till havet och kastade oss i havets vildsinta vågor under gråmulen himmel!