Följetong del 118: Något som är mjukt!

Trött på alla sevärdigheter som han sett bestämde han sig för att fortsätta att arbeta. Han ordnade med bostad kosta vad det kosta ville. I hans medvetande flöt omkring en lustig tilldragelse som nära och kära uttalat en gång. -Vad äckligt det är att få en kram. Det är barnsligt, barnsligt, barnsligt att kramas! -Kram! -Nej! När du var liten tyckte du pussar var äckliga. -Kram, kram, kram. -Vad dumt! Detta är jag inte van vid. Så gör inte vi. Gör aldrig mer så! Det kanske är äckligt med kärlek. Han tog sig för pannan. Vad händer med honom? Är det den nedsmutsade luften i Shanghai eller är det kulturkrocken?  Ibland så är det som om någon rycker undan mattan för mig! Är det jag själv som skapar livssituationer som gör det omöjligt för mig. Det gäller att gömma mig för världen och se om det vänder. Nej, jag slösar inte min tid med att gömma mig. Ut i kylan fast det ju är över trettio grader varmt. Kylan finns inom mig! Jag känner inget alls för något alls. Jagar omkring på stäppen! Jag måste läsa mer. Det är viktigt läsa!  Det kanske inte finns någon balans i tillvaron. Allt är kaos! Men när jag läser så finns texterna här och där och spänner upp ett spindelnät till mig som jag kan klänga mig fast i istället för att falla ned  i det bottenlösa djupet.   Jag bara anade en vändpunkt. Den fanns nog men jag vet inte om jag inbillade mig. Det är som om jag anade något som inte gick att stressa fram med en ambtiös viljeansträngning.  Vad kan jag upptäcka, glo på, som hjälper till med närmandet till en eventuell vändpunkt tänkte han desperat.  Något som är mjukt med linjer som rundas av då och då. Han måste inse att kärlek skall han undvika att blygas för.   Kärlek är att söka sig till henne som verkar oåtkomlig, vämjeliig , ful och uppleva förvandlingen hur skön hon upplevs vara. Och det är en risk man tar!  Det går kanske att förstå Kina och älska landet så väl som att uppvakta en kvinna här.  Även om hon inte motsvarar mina schabloner för skönhet som jag säkert fått på ett slarvigt och omedvetet sätt. Jan gick på gatan Bund i töcken utan att varken känna. Jag var saknader  visioner och drömmar. Nu vore jag ett lätt byte för någon illvillig typ. Jag släntrade in på en tesalong med fullt med slurpande kineser med den så karakteristiska avslutande utandningen av välbehag.