Följetong del 121: yrsel.

Lugn och fin och tillbaka till min käraste. Hon stod och väntade i en tesalong. Han fick en föraning om att något hemskt skulle hända henne och skyndade sig dit. När han väl kom fram förstod han vad det fruktansvärda som han befarade kunde vara. Sara satt tillsammans med fem stycken gravida kvinnor. Lugn och fin-tillbaka till min käraste. Hon stod och väntade i en tesalong. Han fick en föraning om att något hemskt skulle hända henne och skyndade sig dit. När han väl kom fram förstod han vad det fruktansvärda som han befarade kunde vara. Sara satt tillsammans med fem stycken gravida kvinnor. -Nej! -Vad är det Gunnar? -Du är gravid? -Inte än! -Jag måste nog åka tillbaka till Tjockhult! -Var ligger det? -Jag vet inte så noga men det ligger långt, långt bort! -Kom och sätt dig nära mig! -Nej! Nej! Livsfarligt! Jag menade intressant. -Ha, ha, hö, hi, hi. -Jag tror att Professornär skräckslagen! -Inte alls! Rädd för sådan monster, jag menade små barn som finns därinne i magarna. De är bara snälla, söta, rara och gulliga. -Det tycker jag också! -Nej! -Vad är det Gunnar? -Skall vi gå hem? -Skall vi göra en sådan söt liten med en gång? Jag har ägglossning! -Nej! Jag menar jo men jag tänkte bjuda dig på en mycket fin restaurang först. De serverar mycket fin vit sprit. Extra fin! Och mycket god mat även apskalle. -Jag tycker fortfarande att du verkar  vara lättskrämd? -Jag känner mig modigare nu! -Det tycker jag låter bra! Vi går nu och hem direkt! Han tyckte att yrseln som innefunnit sig blivit värre. Var det hans vana att likt nomader flytta på sig när det föll honom in som gjorde sig påmind? Något var det som ställde till det. Men nu fanns det ingen återvändo.  Senare tänkte han ofta på denna kväll