Följetong del 120:Kejsaren från Kina och Zorro.

Både så perfektionistiskt  ordnat och tryggt men också en plötslig vrede som bara vällde fram när medborgaren bröt mot något mönster som var absolut förbjudet för en kines i Kina.  Han kom att tänka på en sång om en trollkarl i Indialand och Kejsaren från Kina som sa att han inte trodde trollkarlen skulle kunna förvandla sig till lemonad. Men det gjorde trollkarlen, förvandlade sig till saft. Det var varmt och trollkarlen blev så törstig att han drack upp sig själv vilket han ångrat i sjuhundra år.  En varning till Gunnar från hans dunkla omedvetna att se upp med faran att förbrännande dricka upp sig själv i denna för honom främmande kultur. Det som färgade hans vardag svart var något helt annat. Det mest småaktiga från det förflutna dök ibland upp sitt fula tryne. Ofta när han han grötade ihop det förflutna med nuet mindes han särskilt ett gäng bestående av hjärtlösa korkskalar som ofta tittade i kors när de såg sig som förmer än andra.  De hade så när plågat livet ur honom med sitt nedlåtande sätt och sin ständigt meningslösa prat om ingenting. När de talade mindes man aldrig vad de sa! Och Gunnar kunde bli så arg att smockan hängde löst. Det var så skönt att slippa sådana fän. Han fösökte minnas något av allt det strunt som sagts av dem. Han var tvungen att brodera ut, hitte på, för att få ihop något alls av alla meningslösheter som de vräkte ur sig. -Ni sitter och leker? -Va? -Nl är elaka barn! -????? -Ni måste uppfostras av mig! -Ställ upp er på led sa den som luktade mest illa! -Ja gör det, sa bull! -Det tycker jag att ni skall göra sa Bill. -Jag också! -Även jag!Jag håller med!  Det fanns så många vindflöjlar att inte ens monsunen skulle räcka till för att få vind i seglen på dem alla. Märkligt att så många vill ta efter sådana idioter!  Förmodligen var de sjukliga. På den tiden fanns det bokstavskombinationer  för många olika sjukdomar.  Med inslag av sadism kramade de musten ur många.  Detta i kombination med lågsinthet såg de sig själva som rättesnören i en destruktiv ond värld.  Då uppkom lusten hos honom att strida med dem på liv och död. Han tog fram sin svarta hingst.  Hingsten galopperade runt honom för att till sist tvärstanna  från hög hastighet bara någon cm från honom.  Hästen stegrade sig sedan och han följde med den upp i luften hängandes i hästens tyglar. Den galopperade iväg med ens samtidigt som han slängde sig upp på hästryggen. Han red rakt in i det galna onda gänget och förvandlade dem alla till maskföda. Det hade han aldrig ångrat. På den tiden hade han ännu inte utsetts till professor. Istället ägnade han sig när han titt som tätt levde sig in i rollen som Zorro. Men ibland hade han kännt sig som Don Quijote.  Hans gärningar som ofta var framgångsrika men sällan hade någon långvarig verkan. Den insikten kom ganska fort att allt och alla sjönk efter ett tag tillbaka till gamla ledsamma hjulspår. Det var nog det som fick honom att sadla om. Men han ångrade inget. Speciellt när det gäller skitgubben. Han var så skönt när han förvandlade honom till atomer, gasatomer! Skitgubben luktar skit.  Det är nog för att han går och spänner sig för att skrämmas också blev det säkert bromsspår i hans kalsonger. Skönt att han blev till väte, kväve och stinkbomskemi. Någon syre tror jag inte att han blev upphov till.   Fotosyntesens mirakulösa hemligheter och dess välsignelse utgavs inte till djävulens avskum.  Lika illa var det med Fézgubben. Han talade ett slags gröt till rotvälska som var outhärligt. Bra att han strök med också!  Proseluskan var kanske den värste. Hon skulle alltid vara värst! Hon jagade musten ur alla. Baktalade, intrigerade och försvårade för alla som kunde utföra det de skulle göra. Och mesen/mesarna som bara kunde vara budbärare hur illa skött budets medhavda hög med lögner än var så överlämnades terrorinformationen. Sedan gick de väl och spydde i något,hörn och hoppade på att det inte fanns någon himmel och något helvete. Men det fanns det och de kommer glömmas bort i historiens skräpkammare, så det så.   Det fanns en övervintande nazistisk kvinna som älskade att sprida negativa floskler omkring sig.  De blev aldrig något mer än vakthundar. Det kreatvia tänkandet var de renons på. Ajöss med er-från Zorro!