Följetong del 126: i Götaholms grottor.

Det var i Kvarnby. Han skulle dra rör ned i marken! Mer än 280 meter skulle de borra.  Han hade gått nedför Götaforsliden i Mölndals Kråka. Det var en lastbilschaffis som han kände väl! Alltför väl tyckte nog chaffisen! De hade kommit i luven på varandra.  Chaffisen trodde nog han var starkare än honom.  Men Gunnar hade långsamt tagit in på honom när de tumlade om på marken. Det var hans träning som gav resultat. Han hade fått ett bra grepp runt nacken, nacksving, och han kramade tills chaffisen skrek. De hade gått på Kråkans krog och gjort en helkväll.  Nu på just här jobbade de ihop! Verkmästaren ringde! -Gunnar, hur går det? -Det är färdigborrat i grottorna! -Behöver du fler folk? -Jag klarar det själv! -Själv? -Vad det något mer? -Neeeej! -Ajöss! Gunnar skulle dra rör från Mölndals bro och till Götaforsliden 17. Det gick så bra! Det var tungt! Lastbilen backade långsamt uppför den branta Götaforsliden långsamt. Det var knappt bilen orkade men det gick! Verkmästaren ringde! -Hur går det! -Det är klartt! -Klart? -Klarrrt! Men vi råkade stöta till en skylt som ramlade ned i forsen! -Jag är vattenpolospelare. Jag kommer också går jag ned! -Det är någon meter ned till forsen -Du och chaffisen håller mig i benen så löser vid det. Verkmästaren ville ju också visa sig på styva banan! Han kunde också själv! När de drog upp honom ur forsen med skylten i hans hand så skakade han av kylan. Det var i februari och det var så kallt att det hade t.o.m. bildats frost på honom, hans kläder, ögonbryn, hår och händerna var blåfrusna.