Följetong del 116: Kunta!

Bara dasspappret på flygplatsen måste kosta en förmögenhet. Fast i Kina måste man ha med sig toalettpapper och jag har glömt det. Jag behöver gå på toaletten. Det blir äckligt! Men måste man så måste man. Det blir att tvätta sig där bak ordentligt efter man inte vill lukta skit. Skitgubbe! -Vad du luktar då! -Jag glömde toalettpapper varje gång jag gick på toa i Kina. -Vaaaaaaa? -Man skall ha toappapper med sig det är inte vi västerlänningar vana vid. -Det gäller att lära om. -Det misslyckade jag kapitalt med.Jag har aldrig använt så mycket tvål i brasan. Ibland kallas jag för gammal räv men nu blir det nog röv istället. Han förvånade sig själv över att han funderade frustrerat i sådana banor före han besökt en enda kinesisk toalett.  Vi människor är konservativa. Vi vill inte ändra på oss hur som helst. Framför allt inte vanor kring hygien. Sevärdigheter, finns det i Shanghai? Nu blev jag negativ! Skärpning, detta land kanske inte är kulturens vagga men det har funnits en utvecklad civilisation länge.  Jag saknar Tekla och ser allt i svart. Hon blir min död! Han satt på vandrarhemmet och såg på några kineser som hade glott på honom länge och kallat honom för utlänningen. De hade pekat på honom upprepade gånger. Han undrade om han skulle gå fram till dem och slå ned dem. Han började gå mot dem ställde sig framför dem och stirrade på dem. De började gapa och skrika och hotade honom med olika åthävor. Han pekade på dem och började skrika han också. De gav sig motvilligt iväg! Svårigheterna för honom att klara övergångar måste också ha med våra traditioner och vår civilisation att göra. Födelse, döden, giftermål, skilsmässa, student. Det är som om människors självupptagenhet hindrade möjligheterna för ialog och därmed förståelse vid starka förändringar av övergångskaraktär. Han drömde det skedde vägarbeten i en gatukorsning i Shanghai . Man arbetade med att såga med motorsåg och vips sä slant maskinsågen och sågade av båda benen på sin kollega. Kollegan hade ännu inte märkt något och pratade på. -Vad var det som hände? -Du skall till sjukhus? -Varför då? Jag jag rakt in i spegeln och kom in i en annan värld, va? Ha,ha,ha,ha. -Nej, så var det inte! -Va fan är det som ligger där? Mina ben!Vad har du gjort med mina ben! Du har sågat av dem. Jag skall mörda dig! -Det var inte meningen! Förlåt mig!  -Du skall få för det! Nej, förlåter dig gör jag inte! Du skalll dö! Fullt slagsmål huller och buller i blod och slamsor.  Han vaknade upp med vämjelse. Det här är inget bra land med alla gloende kineser. Jag får pigga upp mig med att gå ut och se på sevärdigheter. Kanske helst historiska. Det kan nog få mig på andra tankar! När han kom ut i vimlet gick det omkring en gubbe med skramlande nycklar runt honom hela tiden som om han ville störa honom och hindra honom från att göra det han ville göra. Han ställde sig framför honom och pekade på honom. Det utvecklades återigen mot samma förlopp som tidigarer att även denna Gubbe började skrika och peka på honom som de andra gjort tidigare. Gunnar skrek han också och nu kändes det skönt att riktigt skälla ut en främmande person som var oförskämd. Även den personen gav sig iväg efter ett tag. Det verkar som om man blir oerhört rädd för konfrontationer. Kanske är det farligt att vara i konflikt men ofarligt att hänga ut och peka ut någon främling. Det tål att tänkas på.  Det är som när man gav den döende fadern det billigaste skräpet. Han skall ändå dö men här verkade man vara livrädd för att sanningen uppenbaras. Så behandlade en del här främlingar.  Det är så långt från Nelsons Mandelas Kunta som man kan komma.  Kunta som innebar att man välkomnade främlingen, gav honom bostad, mat och underhållning utan att girigt fråga efter vinst.  Man gladdes åt att en främling vill komma till just dem.  Till skillnad från dem han mötte nu.