Följetong del 123:Palsternackamåne!

En annan koncert med Leonard Cohen, musikkoncert för första gången på Gamla Ullevi också i Göteborg. Leonard Cohens smala avsmalnade ögon som i profil utstrålade skönheten som stred mot klokheten den fredagskvällen under en stjärklar himmel med fullmån inspirerade.  Månen hade lyst, avskalad, avrundad som en palsternacka, på den tröga publiken som hade radats upp i fyrkanter, i raka linjer, på parketten som lagts på gräsmattan på fotbollsarenan.  De andra i publiken satt på de enklare sittplatserna av plast som var standard på många idrottsanläggningar.  En kvinna hade stått upp länge och många gånger och svept med sin långa vita jättescarves av linnetyg.  Hon signalerade till Leonard om andra tecken som var mer böljande, mjukare och glädjande.  Leonard såg henne på, långt, långt håll och log sitt smala underbara leende. Kontakt!  Publiken mjukade upp sig. Det uppstod livgivande rörelser. Parkettens uppradade stelhet upplöstes när publiken reste sig upp och strömmade till runt scenen.  Musikernas,  sångarnas virituositet stegrades till oförståelig magisk förvandling. Ingenting var sig likt längre. Vi överlevde med sång, poesi och musik!  Nan hade rört sig hela koncerten försiktigt med mjuka muskulösa anständiga små dansande, rytmiska rörelser inspirerade frän hans dagliga träning som medskapande varelse i det lilla för att medverka till de stora miraklen. Kvinnan som dansande hade viftat med sin jättescarves och hade bemötts av konfrontationen med den kvinnans hårda fyrkantigt hyssjande pekfinger i ryygen så att det gjort ont på henne men hon hade bara vänligt flyttat på sig en bit bort och sedan fortsatt med värvet att miraklen skapas med intelligens och inte med konsumtion och passiv känslokyla.  Tarkovskis tankar om martyrologi fick innebörd för henne som belöning för meningsfyllt arbete för sin nästa. Livet har ingen mening för att vi skall få frihet att skapa och forma.   Professorn kände ensamhetens kylslagna mörker genomborra hans lekamen. Ensamheten bemötte han så modigt som han förmode!  Han gick ut i solen och den illaluktande shanghailuften och utlämnade sig till uråldriga krafter som sakta uppfyllde honom med gemenskap och tillhörighet!