Följetong del 127: tätt, tätt som ett pålägg på en smörgås

Arbetaren som tog på sig vardagskläderna under overallen för man fick bara stämpla ut efter arbetsdagens slut om man hade overallen på.Sedan kunde han springa till omklädningsrummet riva av sig overallen och på så vis komma före alla andra och snabbt ut i livets villervalla.  Eller när hans kompis var i Paris och skulle passera spärrarna till tunnelbanan.  Då kvinnan klädd i grönt hade fått problem med sitt Navigokort. Kortet som var till för att kunna passera in till Metro. -Skulle jag kunna gå tätt, tätt bakom er och på så sätt passera. Mitt Navigokort har slutat att fungera? -Hur tätt? -Alldeles som ett pålägg på en smörgås! -Jag offrar mig för er! -Jag är er mycket tacksam för det ni utsätter er för som turist i Paris! För min skull!  Gunnar insåg att han måste erkänna för sig själv att han bar på ett begär  som verkade bestå av en längtan efter möten. Han drömde om att finna nya mötesplatser.   Ensamheten var det något att fly från?  Hotellet i Montmartre i Paris med rummet som var så litet att man knappt fick plats att vända sig i.  Med en toalett i trappen som  hade mindre plats än en biografstol på en sådan där gammalmodig enkel bio. Men dessa händelser gav en lyster åt tillvaron. Nomaden! Den enslige vandraren. Men nu var det svårt. Han hade bränt ljuset i båda ändarna. Det var svårt att fortsätta bara. Det fanns inget som engagerade.  Hur skulle han ta sig vidare? Han ville studera . Han ville lära känna det inre Paris. Idéer som formuleras t.ex av Charles Edouard Jeanneret, Le Corbusiers, arkitekt, satt man skulle riva Paris och bygga nytt.  Gunnar ville riva allt och bygga nytt! Ingen tvekan! Han begav sig ut från Hotel Clarion Post och kände sig pånyttfödd. Märkligt! All sentimentalitet  var som bortblåst! Han var euforisk och med mod i barm började han med en gång! Han bytte bostad och det började spira en idé hos honom. Han ville inte ens för sig själv nämna detta lappkast. Han ville bo i Paris igen! Det fanns människor i vår tid som ägnade tid, arbetstid, åt att tänka ut elakheter och sedan gick till verket för att genomföra det uselt tänkta. Något var ruttet! Professorn ville något annat!