Följetong del 129: loser.

Han förstod att det skulle dröja ett tag innan han skulle vara i stånd att fullt ut hantera en sådan livskris. Att kunna födas på nytt på så sätt som han gjort. Och känna sig som en människa för första gången. Han förstod att han såg sig själv sådan som han erfarit sitt liv nu på ett nytt sätt. I en helt ny dager! Det fanns dunkla minnen av barndom, uppväxt hos honom med stark lyskraft som han förstod fullt ut först nu. Han hade alltid tyckt om att tänka på sitt liv, sin uppväxt och särskillt nu på det nya viset. Detta nya som han nu insåg var det vettiga sättet att förstå sig själv, sina föräldrar och alla förbigåenden som så lätt uppstod när ett liten batting till människa skall växa upp. Hans felaktiga kostvanor, moderns i realiteten bristfälliga omsorger och lurendrejeriet och insnärjandet av hans fader. Allt har fått sin förklaring. Och hjälpt honom förstå sig själv bättre. Nu för första gången hade han en enastående lust! Han undrade om andra skulle kalla sådan lust för begynnande gubbsjuka! Samhället började se på honom som ointressant som människoart. Samhället vände bort sin blick och såg några andra som värdefullare.. Oavsett hans kunskaper och färdigheter! Det kändes både nedslående och befriande. Han kunde känna att samhällets agenda var att han blev mindre attraktiv. Samtidigt innebar det att han kunde ge sitt liv nytt innehåll! Det blev hans nya stora uppgift! Det flödande, intuitiva tänkandet började ta plats hos honom. Han kunde bara gå iväg och göra det meningsfulla utan tanke på konsekvenser och omgivningens avståndstagande om det blev en sådan reaktion. Det kunde lika gärna bli tvärtom! Att man älskade honom för det! Det var absolut tvunget att åka iväg ibland utanför invanda geografiska gränser. Och alla som han mötte blev möjliga samtalspartners på ett nytt och möjligare sätt! Samtidigt blev han engagerad i dystrare stråk! Han grät gärna en hel del ibland. Därefter sov han såg underbart gott! Det fanns en särskild dysterhet och losermentalitet som han trivdes med! Det var som om umgänget med tanken att livet snart var slut gladde honom. Han älskade fortfarande att bedåras av kvinnors skönhet men inte mer än så! Det var som om vidare engagemang på den fronten endast skulle störa den inre frid som hans tungsinthet ledde till!