Följetong del 139: "Färreframtidsoptimism"

Det fanns en tid då alla trodde på en ljusare framtid för alla. Idag finns en framtidstro och till priset av många utkonkurrerade själar. En framtid för färre och utvalda -"Färreframtidsoptimism"! Det sargade framtidskonceptet med ramar på temat tävling, må den bäste vinna, vinnaren tar allt, gömmer man de många förlorarnas öden effektivt. Det nyttigaste av allt är ekonomin. Det världshärraväldet lever vi alla under. Människor, djur, växter, floder, hav och även alla mineraler. När vi känner otrygghetens fasa närma sig måste vi trots det konstatera att vi lever "i den bästa av alla världar". Även om vi saknar möjligheter att breda ut oss mer. Detta tynger oss. Vi strävar depressivt vidare för att söka efter nya möjligheter. Professor Gunnar hade bråda dagar! Han skulle flytta för gott till en ny bostad. Han ville bo i Hammarkullen i Göteborg. Han hade bestämt sig att leva på existensminimum nu. Det var en konstruerad livsstil som han bestämt sig helt frivilligt för att följa. Han var inte tvingad att leva på svältgränsen. Han gjorde det för att komma vidare som människa. Han ville inte bli isolerad från folkflertalet. Han vurmade för folkvälde med direktinflytande för de många istället för det samhälle som gynnade utvecklingen med allt större skillnader mellan människor. Detta med ökade inkomst- och förmögenhets skillnader trodde han att vanliga människor var negativa till. Han hoppades att man ville ha inflytande på hur samhället skulle utvecklas. För honom innebar det när fåtalet blev rikare och folkflertalet blev fattigare minskade möjligheter till folkvälde och verklig demokrati. Det var mycket engagerande för honom. Han hade en dold agenda. Han skulle verka för att de norra stadsdelarna i Göteborg skulle lämna Göteborgs kommun och bilda en egen kommun som skulle styra över sina egna skatte intäkter. Bygga upp egna skolor och starta nya företag med en helt annan inriktning än det som Göteborgs kommun beskrev på sin hemsida. I synnerhet den delen med engelsk text. Den texten berörde inte dessa stadsdelar alls som en framgångsfaktor. Nu skulle Göran Johansson och hans samarbetspartner få se vad professorn kunde åstadkomma.