Följetong del 140: Droppen urholkade stenen

Vad som gladde professorn var det friska i företaget som det innebar att helt och hållet med hull och hår kasta sig ut i ännu en ny situation som han inte befunnit sig i tidigare. Han samlade kontakter och skaffade sig nya nätverk. Det var inte helt lätt! Han tog morgonpromenader i Delsjö- och Skatåsområdet. Nu denna höst med alla vackra löv som dalade ned på marken när frosten kom . Det var friskt och naturen var så stilla och teg liksom. Gunnarkunde bara ta för sig vad han ville och promenera omkring hursomhelst. Han anordnade möten i Hammarkullen tillsammans med aktivister. Det var lätt att engagera människor. Befolkningen hade en genomsnittlig årsinkomst på 127.000 kr om året till skillnad från många chefer i förvaltningen som nästan kom upp i den summan per månad. Knappast smickrande för politiska partier som arbetade för ökad jämställdhet och välstånd. Ibland var det nästan upploppsstämning och man var beredda att gå till handling genast med påkar och andra enklare tillhyggen. Sådant starkt missnöje fanns det med den politiska ledningens styre. Det var heller mycket sällan som politiker tyckte om att komma till dessa aktivistmöten. De kände sig obekväma och främmande inför åhörarnas situation och deras missmodighet. Droppen urholkade stenen och till sist började det hända saker. Från att ha satsat på t.ex. bebyggelse av bostäder för en burgen medelklass började man utverka möjligheter för vanliga fattiga att bo i nybyggda hus. Förändringen gick med en rasande fart. Befolkningen ville börja använda sina medborgerliga rättigheter genom att rösta fram politiker som förde deras talan. De etablerade politiska namnen rasade i opinionssiffror och nya kandidater med helt andra politiska agendor började etablera sig på den politiska marknaden. Det skapade ett kaotiskt politiskt klimat som ökade motsättningarna och gjorde att dessa framgick tydligare än vad någon hade varit med om tidigare i Sverige. Sverige omvandlades till ett konfliktdrabbat land. Mycket annorlunda mot den tidigare så välkända Saltsjöbadsandan som innebar samarbetsanda och med stark lojalitet mellan folk och ledning. Den tiden var nu ett minne blott.