Följetong del 141: käftsmäll

Det var en fattigdom som ibland var svårt att stå ut med. Kvinnorna gick samman och beskyddade varandra. Men när en av dem hade lyckats beskydda en vännina och jagat iväg en misshandlande man så hände det att när hon stod och såg efter den skurkaktige flyende mannen som hade gett sig av upp i backen så gjorde han en överraskande manöver. Han hoppade upp på räcket som fanns högt ovanför hennes huvud och hoppade från det och ned mot henne och gav henne en käftsmäll som gjorde henne så livrädd. Efter det vågade hon aldrig mer ingripa mot honom men hon ingrep mot andra gärningsmän. Den misär som skapade miljöer som ingav dess invånare sådan rädsla, missmodighet och livsleda var förfärlig. De trettio eller fyrtio olika incidenter som hände enskilda människor skapade frustrationer som brännmärkte offren hela sina liv. Det tyngde deras liv och skapade en rädsla, brist på livsmod och lust att göra roliga saker. Dessa hemska händelser tyngde deras fantasier så att de inte ville ge sig ut i verkligheten alls. Verkligheten tedde sig för hotfull för dem. Dessa farliga situationerna gjorde att positiva händelser alltid solkades av minnet från elakheter o h misär grumlade glädjen av att finnas till. Man blev passiviserade och ville inte göra mycket alls. Den kraflöshet som alltid föregick handlingar som skulle kunnat utmynna i glädje urolkade lusten till att leva fullt ut i nuet och i verkligheten. Till sist ville man nästan inget alls. Olusten blev en för stor börda för de många. Detta motarbetade Gunnar med sina envisa försök att mobilisera fattiga. Han uppmuntrade dem att skaffa ny kunskap. Lära sig hantverk och på så sätt utveckla förmågan att själva och gärna kollektivt utföra med sina egna händer. Kreativa näringar som att spika, snickra, sy, smida, rita, utforma, färga, borra, skruva, bända, odla, gräva, måla, utsätta sig för nya utmaningar, gjuta, sammanfoga, svetsa, ellära, geologi, väva, sticka. Det var också viktigt att läsa och skriva. Om man endast sögs in i den dagliganströmmen av infleunser från TV-mediet riskerade man att stagneran och ligga mitt i malströmmen av sanningar som samtiden tog för givet och underhållningsvärlden kunde också ge skeva bilder av verlkigheten som saknade relevans. ä