Följetong del 115: Tekla!

Han hade aldrig varit särskilt förtjust i avocados. Samtidigt visste han att det skulle vara svårt att skiljas från Tekla. Hon lär vara tillsammans med hur många andra män som helst. Men henne kommer han ändå att längta efter var han än befinner sig om så i Kina. Det var något med hennes hud som fick honom att fullständigt tappa koncepterna och storkna av andningssvårigheter. Det var väl det hon visste när hon kom tillbaka till honom trots alla risker som fanns. Här höll man strängt på trohet.Det var inte som i Frankrike! Visst var trohet i Paris viktigt men det fanns en viss tradition från Ludvig den XlV som på något sätt skapade spänningar, konvulsioner och tragedier men som ändå löpte på utan att förändras. Kan det var så att fransmän i högre grad var mer förtrogna med vad som händ bakom kulisserna när gardinerna var fördragna och därmed smärtsamt medvetna om den mänskliga naturen i högre grad än andra kulturer i världen? Han hade alltid haft en typisk svensk luthersk syn på detta och det satt nog i ryggmärgen. Han hade aldrig kunnat bedra någon kvinna med otrohet. Fast frestelserna varit många. Det skulle försätta honom i en sädan stress att parningsakten så att säga hade kännts som tortyr. Och så otrevlig samvaro önskade han bara de värste despoterna från historiens skräckkammare. Själv ville han inte uppleva det. Därför tyckte han, även om det inte var hans handlingar som orsakade problemet, att Tekla gjorde med sin otrohet han till hur man nu skall uttrycka det att han började känna sig som en sämre människa. Han måste nog avfärda henne trots att hon var det mest underbara som han kunde tänka sig. Det kommer att bli svårt. Och han viste inte om anden kommer att besegra köttet i denna brottningsmatsch med sig själv och med hennes lust att allt skulle förbli som det var.  Det förstod han direkt när han såg henne komma i en blommig klänning ned stora gula, röda, vita, svarta rosor, gerber i alla färger. Hennes ben som han anade konturerna genom klänningen när hon med kraftfulla steg gick emot honom som om hon visste att han försökte moralisera  á la swede och samtidigt njöt av att hon bedårade honom så totalt med sin själ, sig själv, sin hud, sina ben. Ja med allt! Hennes mörka hårsvall, svala, bruna hals, hennes kindben, näsa, ögonbryn, panna, bysten som likt spjut skickade signaler som han inte förstod vad de ville honom. Han sa tyst till sig själv inga barn, inga barn, var försiktig nu. Gudinnan vill och jag vill inte! Detta kan bli otroligt dyrt! Och livet skall vara billigt och "gött att leva" inte dyrt och i skräck! Eller? Är det värt risken och eftertankens kranka blekhet då? Kan han tillåta sig att ge efter trots allt! Hon kom närmare och han märkte att alla hans organ, körtlar, hår. Ja allt reste sig på ända! Hur gå emot detta? Spinoza predikade att enda sättet är att ersätta det med något bättre. Äta avocado, avocadoolja, sitta i lugn och ro på en veranda i Peking och bara se men inte röra. Hennes justa lökar slet i hans inälvor så att de gick runt från honom. Han såg i spiraler. Tänk: veranda, lugn och ro, kinesiskor,  -Veranda, lugn och ro, kinesiskor! -Vad säger du? -Veranda, lugn och ro, kinesiskor! -Kinesiskor? -Kinesiskor! -Har du en affär också? -Självklart! -Varför då? -Ja , du är ibland upptagen för att uttrycka det milt! -Det är jag! Jag tar mig den friheten. -Det gör du rätt i. Och nu jag också -Det accepterar inte jag sa hon och vände ilsket på klacken och gick iväg muttrande-Det blir för komplicerat med kinesiskor. Dem skall man akta sig för de är så ettriga. Och de kan ta till våld slängde hon till honom över axeln. Vet du vad de använder för vapen? -Nej? -Ris! -Ris? -Ja, förgiftat! Han förstod att hon var förbittrad över något som var avslöjande och gav honom insikt. Hon såg ned på honom. Hon ansåg att hon skulle kunna ha älskare men han fick bara ha henne för ögonen. Det var på något sätt avkylande. Han var ett tack skyldig till Kina! Nu blev det nog ingen resa till Peking istället beställde han omgående flyg till Shanghai. Han landade på världen största flygplats i mittens rike drakens år. Han mindes skulpturen i Storkyrkan, Gamla stan i Stockholm. Var det kineserna som sankt Göran slogs mot när han kämpade mot den farliga draken. Han tog in på ett vandrarhem så långe tills han hittat en bostad. Han visste att det fanns gott om bostäder i Shanghai men de kunde vara dyra.