Är du död ropade professorn till henne? Nej,sa hon jag bara vilade mig. Men jag tycker inte det är lämpligt att du kommer in till mig mer, sa hon! Grannarna såg vad du gjorde med mig!
Tyckte du inte om det? Jo, svarade hon, men inte grannarna! Och jag vill inte gå emot!
Förstår du? Nej, jag förstår inte, svarade professorn henne. Men jag går!
Han gick hem till sig mycket bedrövad och tvivlande på kärleken. Det var svårt att vara människa som Schopenhauer formulerade på sitt pessimistiska sätt. Ja, mannen rår inte över kvinnan det var en sak som var säker. Och han inte någongång trott något annat. Och varför bestämma över sin älskade? Det vore inte kärleksfullt alls. Även olycklig kärlek är kärlek som Flaubert skrev.
Nej, nu skall jag räkna på Universums skapelse. Det kanske skingrar tankarna!
Jag skall bara koka mig en kopp kaffe i min ensamhet och titta ut genom fönstret lite.
Det blev kväll och han fick lust att ringa någon! Han ringde skådespelaren som precis höll på att läsa in sig inför ett nytt teaterprojekt.
Skådespelaren berättade att det projektet skulle handla om livet. Han hade precis varit på bilioteket och lånat massor av böcker om Yoga, din inre dans, Tai Chi, meditation och geografi. Han hade fått en idé om att också lära sig mer om geografi. Om han skulle uppnå kunskapen att känna sig fri, hel och harmonisk ville han också kunna resa till bra och spännande platser och vandra. Gärna barfota om det gick! Han såg det lite som en pilgrimsfärd även om det skulle bli en värdslig sådan.Han var oerhört entusiastisk och full av självförtroende.
När han frågade om professorn höll på med något spännande mummlade professorn något om att han räknat lite på Universums skapelse.
Skådespelaren blev upprörd och menade engagerat att professorn behövde omväxling och lite förströelse. Men nu hade han inte tid eftersom han precis börja läsa in sig på livet. Men ring en annan gång sa han och avslutade samtalet.
Professorn återgick, nu ännu mer ensam, till räknandet på universums skapelse.
tisdag 4 maj 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar