Fantasiföljetongsberättelse del 5:Dikotomi

 Professorn hade ett torp. Det hade funnits i släkten i generationer. Men en  girigbuk hade lurat den anmoder som ägde huset att sälja huset billigt till honom.
 Detta hade  upprört professorn å det  grövsta. Men han hade bara stillatigande tittat på utan att ingripa.
Det tyngde honom fortfarande väldigt mycket. Han tänkte ofta på det där att vissa människor verkade ha det som sport att luras. Man kan säga att de levde som om samhällets ide om jämlikhet, rättvisa , demokrati, yttrandefrihet och ärlighet bara var ett spel för gallerierna. När han gick i demonstrationståget 1 maj kunde sådana tankar fylla hans redan överfylld hjärna. Ibland kunde han sortera folk i olika grupperingar. Likt kyrkans dikotomi att dela upp i kropp och själ. Det fanns en grupp som han kallade dumskallar. De var ofta mycket fördumsfulla, oärliga och mest intressede av att bära omkring saker. De hade säkert lika bra hjärna och själ som honom. Men de verkade mest ha gjort allt för att hindra själen och hjärnan att utvecklas . Han förstod inte hur de stod ut med sig själva. Men de kanske uppfattade världen på ett annat sätt än han. De kanske tyckte att just så som de såg världen, var världen. Han gick i demonstrationståget med sin dotter och kände sig mycket stolt över att just han och hans dotter tog ansvar och engagerade sig  i samhällsfrågor och för demokrati. Det
var det minsta han kunde göra för att samhället i framtiden skulle bli en bra plats att leva i. Och torpet hade han tiil sist köpt tillbaka, visserligen 
mycket dyrt. Men ändå!