följetong del 25:uppvaknandet

Professorn vaknade först av alla denna morgon hos skådespelaren i den gamla kökssoffan! Han var inte lika glad som han var när han somnat. Det var trots allt så att han somnat ganska hungrig. Han hade trott att han skulle ha kunnat äta sig mätt när han kommit och besökt skådespelaren tillsammans med redaktören. Men det hade kanske inte funnits mat tillräckligt.

Det trots att skådespelaren hade ansträngt sig till det yttersta och förekommit dem med att ständigt ta fram mer mat. Men det hade inte räckt ändå. Och nu var all mat slut!

Professorn gick ut i den härliga vårmorgonen. Solen sken och magen kurrade å det grövsta. Det fanns ju inget heller i naturens skafferi ännu och det var långt till närmaste affär.
Nu skulle han stålsätta sig och inte beklaga sig för sin värd utan låtsas som det regnade. När han mötte den morgontrötta och ilskna redaktören som det första han sa var: jag är hungrig. Professorn låtsades som att han var mätt och belåten. Oj, vi får fråga skådespelaren om han har någon mat i sitt kylskåp. Redaktören: jag har redan frågat! Skådespelaren hade svarat att vi åt upp allt igår!
De upprättade ett krigsråd för att undvika allt för mycket ståhej. Vad skall vi säga till honom utan att såra honom. Igår fanns det för lite mat och idag finns det ingen mat alls. Det är han som bjudit hit oss och han ville inte att vi skulle ta med oss någon mat. Nu tycker han kanske att vi är otacksamma om vi klagar. Om vi själva går och köper mat blir han sårad. Vad skall vi göra?

De promenerade omkring i Guds vackra natur tysta sida vid sida länge! Ingen av de två kom på någon lösning på deras prekära läge.

När skådespelaren sent omsider hade vaknat! Kom han ut till dem med en stor smörgås med en god fransk ost som pålägg. De båda gästerna vred sig av hunger när de såg hans stora smörgås. Men skådespelaren var uppspelt, märkte inget och berättade om en film han hade sett tidigt idag på morgonen. Han berättade handlingen i minsta detalj. Redaktören och Professorn lyssnade lamslagna på den oändligt långa beskrivningen.

Sedan kom redaktören på en idé: jag tror jag blivit förkyld! Jag vill hem! Skådespelaren som var fullt upptagen av att berätta om filmen, sköt in kommentaren det är nog bara luftombytet!
Professorn försökte med att han fått ett angeläget sms som kallade honom tillbaka till Göteborg. Skådespelaren viftade bort det med att nu när de äntligen kommit till honom ville han verkligen rå om dem! Han berättade om filmens senare del för de nu svimfärdiga stackars gästerna.