Det fanns ett sorgligt kapitel hos honom. Det var att han hade svårt med sina föräldrar. Ingen visste egentligen hur det blivit så! Men så är livet. Tomatplantan som växer kraftfullt och våldsamt får problem och det självklara växandet hindra. Kanske dör plantan. Samma sak är det med föräldrar. Det kan plötsligt dö. Därför såg han trots detta mycket positivt på sina föräldrar och struntade i att de kom med oförklarliga tjuvnyp ibland. De tjuvnypen skrattade han bort, för sig själv. Inget att bry sig om. Det var bara att gå vidare!
Det finns viktigare saker att fundera på. Nu hade han bott hos sina föräldrar i två veckor. Det var nu som han skulle åka hem igen.
Han stod där på villatrappan och tittade på dem och sa adjö, adjö, adjö och fällde några tårar i smyg. Han kramade om dem och vinkade åt dem och gick med dröjande steg till bussen som skulle föra honom tillbaka till det kära Göteborg. Väl framme i Göteborg sprang han det snabbaste han kunde från busshållplatsen till sin lägenhet på Stora Nygatan. Äntligen var han hemma! Jag älskar Göteborg och min lägenhet. Han vankade omkring i sin sparsamt möblerade lägenhet en stund och bara njöt av att vara hemma igen!
Han skulle undvika att flanera i Göteborgs innerstad ett tag. Det var ett alltför obehagligt minne han hade från sin sista flanering.
Nästa gång han skulle ut och flanera? Det fick nog dröja länge. Han skulle nog vänta ett bra tag med det.
Han tittade ut genom det vackra fönstret ut mot Trädgårdsföreningen och häpet såg han en flamingo som flög där uppe i skyn. Flamingon flög ganska lågt! Han visste att det fanns Flamingos i Slottsskogen och att det ryktades att man skulle flytta dem. Men han trodde att de var vingklippta så att de omöjligen skulle kunna flyga sin kos.
Detta med flamingon som flög i det fria i skyn blev han så glad över att han slängde sig handlöst i sin obäddade säng så att den nästan kollapsade. Han låg på magen i sängen och skrattade högt. Livet var allt bra underskönt ändå!
Flanören sov gått denna natt och drömde ingenting alls. Nästa dag var det en mycket solig och varm vårdag. Han längtade till att gå till sitt jobb. Det fanns så mycket att göra! Det var så många saker som var viktiga och roliga. Dem måste han hinna med innan det blev försent!
torsdag 13 maj 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar