Följetong del 17: kvinnan som sov mitt på dagen

Professorn och redaktörn stod på Centralstationen. Professorn var fortfarande chockad. De hade just passerat plattan mellan Nordsta'n. och Göteborgs Centralstation. Där på en träavsats hade en kvinna legat och sovit mitt på dagen i den gassande solen helt skyddslös. Först hade de trott att det var en vanlig luggsliten typ, a-lagsstuk.  När de kommit nära hade han upptäckt att det var en ung vacker kvinna som mycket ordningssamt hade vikt i hopp ett klädesplagg som hon använde som huvudkudde. Hon hade jeans på sig. Hon hade ett vackert ansikte och mycket slanka ben. Hon var klädd i jeans och en enkel jacka. De båda herrarna gick runt henne och studerade henne mycket ingående. Professorn sa: hoppas hon inte är död. Redaktören gemälde: kvinnor can, can! Det är inte 
stollar som säljer stolar inte. Professorn blev mycket känslosam och utbrast: skall jag väcka henne?
 Om du vill svarade redaktören.
Professorn tänkte att han nog kunde bli kär i henne! Men det kunde innebära att han förlorade sin ungkarlsfrihet. Han visste inte hur han skulle göra. Å ena sidan ville han hjälpa henne. Låta henne bo hos honom tills hon ordnat upp sin tillvaro. Å andra sidan ville han resa iväg till Vretlumma och träffa sin kompis skådespelaren. Redaktören började rycka och dra i honom. Vi måste iväg nu. Annars missar vi tåget! 
Om du vill ha lammkött kan vi gå någongång på en strippklubb eller nå't.  
Proffesorn ville inte debattera den frågan igen. Han tyckte han kände sig så moralisk när han bestämt vägrade att besöka porrklubbar. Där gick gränsen! Samtidigt kände han sig så dum när han kom i diskussion kring ämnen som porr, prostitution och dylikt.
Med tveksamma steg och mycket eftertänksamt följde han efter redaktören i ritning mot Central-stationen. 
Väl framme tänkte han: det är inte alltid lätt att vara människa. Men livet är härligt. Det händer så mycket hela tiden!