Fantasiföljetongsberättelse del 6:Det fanns måndagar som inte borde finnas

Det fanns många ting som bekymrade honom denna måndag. Allt kändes
mycket besvärligt.På den institution som han
förestådde hade utbildningsnivån sänkts år efter år. Nu
tvingades han åse hur styrelsen till och med tog in elever som inte
ens hade kompletta grundskolebetyg. Eleverna var alltmer sällan
närvarande på föreläsningarna. Ofta lämnade de in arbeten som han
misstänkte var kopierade från internet. Själv grubblade han över
sin lön. Han jobbade allt oftare ideellt i sin tjänst. Han räknade
hellt kallt med att han i år igen skulle tvingas gå med på en
lönesäkning. Det fanns en tydlig attitydförändring i samhället.
Det verkade som om många studenter ägnade mer tid åt sina
fritidsintressen. Särskilt vanligt var det med intresse för hundar,
rockmusik och körsång. Det fanns stunder då han avskydde körsång,
rockmusik och hundar. På en skala i ordningen, från IG till MVG.
Var det endast filosofi som kunde godkännas av honom när det gällde
alla elevers intressen. Idag skulle han träffa sin kompis
cykelreparatören. De skulle ta en fika och diskutera viktiga saker som
cyklar. Han var mycket stolt över att han kände en praktiskt lagd
man. Cykelreparatören kallade sig för Brask. Han ägde sin affär som
han kallade för Under hjulet efter en bok av författaren Herman
Hesse. Brask brukade klaga på att kunderna inte ville betala för hans
tjänster. Cyklarna som de kom med var ofta köpta på någon rea, på
en loppmarknad, en auktion som
polisen anordnat eller som de fått av en bekant eller släkting.
Däremot verka de alla ha en ärlig uppsyn. Därför trodde han inte
att de hade stulit sinna cyklar. Hursomhelst var cyklarna i ett
miserabelt skick. När han lagat och lappat ihop dem så att de gick
att amvända ville inte kunderna betala för sig. Många kunder
försökte pruta. De hade fått tag i cyklarna så billigt och verkade
tycka att reparationerna skulle vara lika billiga. Han brukade skrika
åt dem -ser jag ut som någon djävla rea, loppmarknade, auktion,
bekant eller släkting. När de hörde det han sa sist. Blotta tanken
på att kunden skulle vara släkt med Brask gjorde att man betalade
kvickt och tog sin cykel och cyklade iväg. Brask hade bara några
framtänder kvar. Han var visserligen muskulös men såg ganska ful ut
trots det. Hans hår var blont men trots att han ofta kammade sig blev
det snabbt rufsigt och ville inte ligga still på skallen. Hans
begynnande flint täcktes då, utan att han märkte det, av hårtestar.
Det tyckte han var så fult. Han ville se attraktiv ut för de damer
som kom med sina cyklar. Han tyckte liksom bättre om deras cyklar än
männens cyklar. Deras cyklar var sötare på något vis. Han kunde
inte förklara det. Detta tänkte han ta upp med professorn någon
gång.