Den lilla nyckelpigan som kröp på det lilla, lilla fingret!

En sten, en liten, i munnen. Svart, blöt och så farlig för den lille. Varför såg jag inte när den så försmädligt stoppades i munnen.  Ett helt liv som utkristalliserades i en omsorgsfull medföljande bredvid det ystra livet som virvlade omkring på gräsmattan. Än hittade han en nyckelpiga som kröp på hans finger, den lilla på det lillla.  Än vinkade han åt en förbifarande bil. Än till en pojke med sin bräda på armen som gick in i trappuppgång. Det var ett äventyr i solen på det gröna gräset som han virvlande svävade ut i sommarens alla upptåg. Men den blöta stenen lyckades han stoppa i munnen utan att hans följeslagare lyckades med konststycket att upptäcka den lilla snabba handen som så blixtsnabbt stoppade in det svarta vassa geologiska miraklet i hans lilla mun. Det kunde kanske, kanske, kanske, kanske gått illa.  Mamma upptäckte något. Pappa snabbt in med sina fingrar i  pojkens lilla munn. Och raskt  kom en blöt liten geologiskt lämning fram ur den lilla munnen. Faran var tillfälligt över. Men det går aldrig att veta när han nästa gång hittar på farligheter.  För sommaren är här med förförelser och lockelser. Det går aldrig att veta vad en liten balanserande varelse på två ben kantycka spännande att experimentera med.  Också denna insikt tycktes mamma ha drabbats av  när hon skyldrande markerade med rygg och fann att hon utgjöt sitt missnöje med världens gång. Ja det är inte lätt att vara människa i sol, sommar och fäktande med allt som kan hända. Ja vad kan man göra mer än att förbereda sig för det värsta och sedan gå vidare. Hotellet avbokat, resan inställd och säkerheten återsställd trots förlusten så går livet vidare i extas.