Följetong del 72:Måla och duggregn.

Raskt fram till Hotel des Arts reception för incheckning. Han hadefått ett rum högst upp i huset och ingen hiss eller hjälp från receptionen. Det var bara att kånka och bära för fullt. Efter en liten tid hade han riggat upp staffli och högg in med att måla för fullt. Det blev bara färger, inga linjer, kvadrater eller cirklar eller något annat krafs. Han målade blått, rött, gul beige, ockra, lila å det vildaste. Efter några timmar och några målardukar senare var han nöjd. Han gick ned för alla trappor och ut i det parisiska duggregnet.  Han vandrade runt på känna satte sig på olika cafeér för att till sist återvända till hotellet. Han beställde där in ett glas vin samtidigt som han noterade att han liksom av en slump satt sig bredvid en fransk blondin likt en yngre Brigitte Bardot. När de senare hade kommit i samspråk visade det sig att hon var från ett litet samhälle som låg på franska revieran. Hon hade gjort slut på sina semesterpengar och var därför tvingad att snåla. Professorn erbjöd sig genast att betala notan. De beslöt sig för att ta en promenad vilket han egentligen inte hade lust med. De pratade om allt mellan himmel och jord medan de tittade på utsikten över Paris, kommenterade all gatukonst de passerade och kom in på den nya filosofin. De nya materalisterna intresserade henne mycket. Till sist var de båda tillbaka i hans rum där han visade henne vad han åstadkommit tidigare på dagen. Hon älskade det han gjort och undrade om han kunde måla av henne naken. Det gjorde han gärna. Det blev en målning i rött, rosa och orange som slutade att de föll in i varandras armar och somnade utmattade efter att haft flera underbara herdestunder.