Följetong: del 68: Professorn tillbaka i Göteborg!

Tillbaka till det gamla vedervärdiga, tråkiga Göteborg tänkte professorn sakta och stilla. Efter att han stormat ut på morgonen från sin nya bostad, rufsig i håret och med stor oro i sinnet.  -Vad har Göteborg med mig att göra?  -Inget alls! -Varför bor jag då här nu? -Och mitt i centrum! -För att jag och författaren som har hittat på att jag finns inte visste bättre! -Tråkigt och desperat att nämna den som har hittat på mig också och dra in honom i berättelsen. -Jag försvinner för att aldrig komma tillbaka mer! -Tack och farväl! -Tillbaka:var var jag? -Jo! -Stormade ut i Gothenburg city för att se om det fanns något som kunde få mina sinnen att vakna och i bästa fall utveckla det som jag vet kan ske. Det var inget folk ute alls denna morgon! Det var nästan inget som hände alls. Clarions hotells fåniga nakna gubbar i olika "sega råttorfärgnyanser" satt där på sina piedestaler och höll andan eller vad man nu skall kalla deras bisarra handställningar och ställen de höll sina händer på i en evig "tystnadskultur"pose. Det räckte för denna morgon. Fler döda ögonblick denna morgon klarade jag inte av. Bättre att vandra hem igen och läsa några morgontidningar om hur den ekonomiska krisen breder ut sig och hur många fler rika berikat sig och hur mång fler fatt iga som exkluderats. Back in Gothenburg: Woodie Guthrie; no; Bob Dylan.