Följetong del 70:Professorn beter sig!

Han satt och skrev i tre veckor i sträck. Han unnade sig knappt mat. Sedan när han utröttad bara föll ihop på det hårda trägolvet tänkte han. -Professorer är sådana som inte vet något. -Navelskådare, fortsatte han sin inre dialog i brist på en verklig samtalspartner. -Det är därför de fått sin titel av universitetet. -De enda de måste lova är att hålla tyst om alla maktmissbruk som de av en slump råkat stöta på. -Eftersom de inte vet något kan de råka tänka något förbjudet. -Att konkurrens är till för arbetare och småföretagare nuförtiden och inte något för riskkapitalister -Om jag skrev något sådant skulle jag inte vara professor länge till. Han började föreställa sig hur ett annat slags samhälle skulle kunna se ut. Plötsligt fick han en ingivelse att ringa kvinnan som för alltid försvan från hans liv. -Älskling! -Vem är det jag talar med? -Det är jag! -Och? -Vilken rollprestion du gjorde! -När kan vi ses? -Nu! De bestämde sig för att göra en rejäl krogrunda. Och det gjorde de med besked. Ingen av dem kom ihåg något när polisen sparkade på dem där de låg. -Upp och hoppa! Det är morgon och alla krogar är stängda och här kan ni inte ligga och skräpa. De samlade ihop sina tillhörigheter och vacklade iväg. Ingen av dem ville hem till sig. De bestämde sig för att bege sig till teatern. Hon hade egen nyckel. Väl framme sa de båda till varandra att ingen alkohol mer på länge. De tog av sig nakna, duschade och beslutade sig för att skapa en ny slags nakenpantomim på stora scenen. -Jag reciterar ur minnet från mina avhandlingar inklusive den ännu inte färdigskrivna. -Å jag plockar fritt ur världsdramatiken. Det arbetade intensivt och framgångsrikt med sina uppslag. De lade till tal och tyckte att de hade skapat något som de båda var mycket stolta över. Nästa dag fick de båda ett mail som tipsade om att de skulle klicka på en viss  länk. De gjorde de och det visade sig att de både var filmade och utlagda på nätet. Detta gjorde dem båda mycket glada. De förstod att detta skulle bli det stora genombrottet för dem. De ringde varandra och gratulerade varandra till den lyckosamma gårdagen och sa att detta måste de göra om. De somnade båda om och drömde om stora framgångar som firade kändisar. Professorn drömde att han reste till Montmartre med staffli och allt och målade som firad stor konstnär och Ramona att hon gjorde fantastiska börsklipp på snabba aktieaffärer. Eftersom hon ville bli rik nu.