Följetong del 75

Han måste erkänna att allt cafésittande trots promenader hade satt sina spår.  -Jag skall måla av dig. Jag skall inte matcha dig och din kropp -Nej, det betackar jag mig för. Men du är charmig om du bara hade varit i en bättre form hade jag nog varit intresserad. Men i brist på bättre så... -Ja, ibland får man ta vad som erbjuds. -Du är gullig! Måla mig! Han målade länge. Hon skiftade positioner och han måste erkänna att hon väckte lust och sinnena hos honom glödde. Hon blev mycket förvånad nästan chockad. -Är det jag? -Jag är en riktig målarkludd! -Nej, nej, nej så menade jag inte men jag visste inte att du såg mig så. Hon slängde sig om armarna på honom och det ena ledde till det andra. Och det var trevligt. När han såg henne triumferande promenera ut nästa morgon med en av hans målningar under armen kände han sig på ett oförklarligt sätt ganska stolt. Nu är jag fast för alltid på detta hotell tänkte han högt. Det kommer trots allt bli dyrt för mig. Trehundra femtio kronor per natt. Det blir  mer än tio tusen kronor i månaden. Men hur skall jag kunna motstå detta?  Han grubblade länge på detta samtidigt som han målade på för fulla muggar. Jeanette såg han aldrig röken av mer! Det är tidens melodit att kvinnor inte vill ha mer kontakt med honom än för en kväll. Han vidtog åtgjärder och ordnade för en utställning på ett galleri i samma stadsdel. Det kostade honom ganska mycket och trodde inte att han skulle få sålt så mycket. Avhandlingsarbetet gick lätt och han tyckte ändå att livet fortsatte att vara ganska drägligt.