Följetong del 78

Debatten i Sverige har ruttnat innifrån.För många inbördes beundrare.  Det är en röta som har med spöket kulturvänsterspöket. Detta röda skynke har man viftat med i fyra decennier. Och det verkar fortfarande funka för de yra mössornas gäng. Men hur länge till? Ja den som visste det hade kunnat skriva något vettigt men fortfarande blev allt stoppat av de borgerliga åsiktsmonopolen som styr i Sverige. Till dess får jag hålla på med kroppen och måleriet och avhandlingen. Professorn märkte efter ett tag att träningen gav resultat. Nu tyckte han att han måste bestämma sig om han ville träna upp sin kropp så mycket som han insåg han var på väg att göra. Han såg sig själv i en vision som en mycket muskulös person som måste träna så mycket som han gjorde nu för att underhålla en sådan framtida muskulöst människomuskelknutte. Det gjorde han tveksam men han fortsatte ändå att träna samtidigt som han reflekterade och diskuterade med folk på olika cafeér om vilket som var vettigast. När han stannade och andades ut vid Louvren såg han hur folk nästan beundrande tittade på honom. Det var också något att stå ut med. Ville han bli beundrad som en jäkla cirkushäst? Det började torna upp sig en del frågor som han hade snubblat på. Han förstod att han haft för mycket fokus på sig själv. Det var dags att bry sig om världen istället. De svenska tidningarna verkade hade gått i stå fullständigt. Vad skulle han läsa. Han hade försökt sig på Cecilia Gyllenhammars nyaste roman men hade fastnat och tröttnat på hennes perspektiv på världen. Nej, nu måste något hända. Det kände han när han joggade tillbaka till hotellet som nu  mer och mer kändes som hans hem.