Dödens käftar!

Dödens käftar! Jag tänkte på det som varit!  Ingenting av det har blivit bestående mer än minnena("souvenirs"). Nu stod jag vid dödens port och sa till mig själv:- Jag kan inget göra åt det!  Sedan blev tillvaron ljus och allt kastades om till livets speed i full fart! Det är som om själva farten ger meningen och livet. Det blev livets elexir av det! Tillbaka till livet, kulturen och politiken. Reinfeldtska eran som skrämde de som inget hade till tystnad. Han som inte värnade om civilisationen.  Fredrik tyckte säkert att det räckte med att ordna med ekonomin. Vem kan klandra honom? Vem kan klandra de som röstade fram honom? Den sårade blicken som anklagande såg hur måga dumma det finns som vill lägga till något till mänsklighetens historia fast det var svårare att mäta det i Reinfeldska pengar. Den utmaningen ville man/han inte engagera sig i! Ekonomin som ledstång lutade de sig mot och gick stolt fram mot en ljusnande framtid.  Ledstången kunde det inte vara fel på!  Eller? Äggskalet som skulle hålla "hur länge som helst". Den skalliga framtoningens trend som gick genvägarna måste ha rätt. Det blev en parantes där det inte hände något mer än att Sverige blev kyligare trots växthuseffekten. Vi slutade med att lägga till något essentiellt till "de eviga frågorna". Det är synd om människorna!