Följetong del 150: Selma

Han reste till en liten ort utanför Göteborg för att bara ha det skönt. Umgås med vänner och ta långa promenader. Han tränade mycket. Efter några månaders rekreation började han ge sig i kast med de stora frågorna igen. Nu när han hade fått allt på distans kom han på en ny strategi. Han skulle genomföra samma aktion i Göteborg. Han valde att sitta på Järntorget. dagarna gick. Gunnar började längta efter konstnärrinnan. Han ringde henne. Hon välkomnade honom och när han väl kome så fick han en utskällning som hette duga. Varför hade han inte hört av sig? Han kunde inte förklara varför? Det var bara så! Hon var arg i flera dagar. När hon hade accepterat hans sällskap utan att vara arg blev samvaron mycket bra. De hittade på många projekt som de skulle göra gemensamt. Hon hjälpte honom med att sitta på Järntorget. Men avrådde honom för att ansluta sig till något fascistiskt parti. Hon trodde att det skulle vara ointressant och bara bekräfta vad han redan visste. Han umgicks mycket med sina barn och med sitt barnbarn. Gunnar upptäckte att hans barnbarn Selma hade det svårt. Det var något som gjorde att han började oroa sig för honom. Han som trodde att hans barnbarn. självklart hade det underbart. Men han kunde inte se att det stämde! Det störde honom så mycket att han knappt visste hur han skulle stå ut. Det engagerade honom mer än allt annat. Det var inte så lätt att få tid till umgänge med Selma. Han tog varje möjlighet i farten. Hon älskade att sitta på café och fika med honom. Det var bara underbart att vara tillsammans.