Följetong del 164:bättra på folks seder och bruk

Gunnar kunde ibland fyllas av stor leda över många vardagliga bristfälligheter vid kontakt med sin nästa. Ibland språkades det om uttjatade saker och det kunde ältas samma sak gång på gång. Då tyckte han att sådant snack tog död på all livslust. Han bara kände för att somna in för gott. Det fanns ju inte någon mening med sådana samtal. När han promenerade förbi olika fönster som vette ut mot gatan kunde han längta efter att gå in och sätta sig därinne. Det såg ut som om besökarna därinne hade det roligt. Men han trodde inte att han hade stått ut med att samtala med dem. Det förvånade honom att han saknade tålmodet i konsten att snacka skit. Men det var en brist hos honom. Det fanns säkert en förklaring till varför han saknade denna färdighet! När han tog spårvagnen hem på kvällen. Den var knökfull! Skämtade spårvagnsföraren med passagerarna så att de ömsom med skräckblandad förtjusning och uppspärrade ögon låg dubbla av skratt för att i nästa sekund tro att föraren blivit spritt språngande galen. -Passagerare måste faktiskt bestämma sig om de skalll stiga på eller inte. Vi har inte hela dagen på oss mitt herrskap. Vi är en kvart försenade redan. Och nu blockeras körbanan av bilar. Det blir inte bra för bilarna om jag bara kör på dem. Jag gillar köra spårvagn och har gjort så i trettio år men det är inte bra för er passagerare, för bilarna, för spårvagnen eller för mig som är förare om jag blåser på och försökte med att köra in den kvarten. Det går ju framåt i alla fall avslutade spårvagnsföraren sitt försök att förklara sig. Det är något med vardagligheten som är själsdödande. Han skämdes för att erkänna att så var fallet. Förmodligen var professorn i grunden en social person. Det var bara så att han inte förstod nöjet riktigt med att prata om ditten och datten. Det reducerade antalet personer väsentligt som han önskade samtala med. Det kanske var genetiskt att han hela tiden strävade efter meningsfullhet och det kunde han ibland inte finna hos vissa personer och deras sätt att kommunicera. Imorgon tänkte han ändå anstränga sig ordentligt. Han hade bestämt sig för att anta flera inbjudningar till glögg och andra samkväm så att han kunde få chans att öva upp sitt sociala beteende och utöka sina nätverk. Han måste bara komma på några knep för att undvika att han blev för slö vilket ofta hände honom. Det är något med veckans dagar. Måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag, lördag och söndag. Det kunde vara dags för revolution. Det kunde vara intressantare med nio dagar på en vecka. Det skulle säkert underlätta för nytänkande och bättra på folks seder och bruk.