Leta i den här bloggen

fredag 14 december 2012

Följetong del 165:halvtyp

Det som hände var att när han blev medveten om vad som var halvt omedvetet och som trängde sig på och viktigare var det det faktum och det fenomen som uppstod när han lyckades formulera det. Då skapades en förväntan på vad som skulle komma därefter. Vad var det som kunde födas! Först var det ganska lugnt! Det kunde kännas märkligt att knappt ha tankar alls. Det var som om kvantfysikens minsta partiklar förstördes av blotta närvaron av ett annat subjekt och att de återuppstod när formuleringen av det redan skedda var gjord. Det var som om känsligheten återuppstod och gjorde allt möjligt igen. Han tyckte om att vara utklädd till Panda speciellt när han målade sitt "klimathotet då?" på olika husfasader m.m. När han såg den gamle mannen leta i papperskorgen tänkte han på alla småskurkar som fanns. Kanske var det en sådan halvtyp som mobbat ut den gamle vid tidiga år och lett till att han vänt samhället ryggen! Professorn hade sett romerna från Rumänien tigga liggande på,sina knän nedböjda mot marken, idag, med bara grova händer, barhänta, sina bara händer lagda direkt ned mot och i direkt kontakt med den iskalla vita snön. Det är här och nu som civilisationen trätt tillbaka för att underordna sig djungelns lagar som Kristeva formulerat så bra att det kan hända snabbare än vi kan föreställa oss ens i vår vildaste fantasi. Gunnar hade satt sig på ett café som hade satt ut stolar utomhus mitt i smäll kalla vintern. När han satt och njöt av solen som knappt orkade upp ovanför horisontlinjen kom det en kvinna som satte sig aldeles bredvid. Hon ville också njuta av den kvardröjande solen. De kände inte varandra men han kunde på något vis känna värmen från hennes kropp. Han började längta efter något annat än engagemang i överlevnadsfrågor. Han inledde en konversation med henne så sakteligen. Det blev en alltmer intensiv dialog som ledde till att de tog en lång promenad tillsammans. Han berättade för henne om sin barbarn och hur svårt det kunde vara att vara barn idag med alla konstiga krav och miljöer som fanns.

Inga kommentarer: