Följetong del 161: härskarkulturer

Han stötte framåt med överkroppen gärna med ledning av huvudet/ansiktet när han passerade professorn. Det var ett slags nervchock som många tillät sig mot sin nästa utan att de förväntade sig något motdrag. Professorn skrek till rakt i ansiktet. -Vad gör du? -Inget! -Du attackerade! Varför? -Oj! -Har du inget annat att säga! -... -Passera! Han började syssla med sitt bord som han ställt upp framför stolen han brukade sitta på på järntorget. Bordet var fyllt med broschyrer om klimathot! Det snöade fortfarande och professorn satt och uthärdade. Snart var han helt övertäckt. Det enda man såg var hans ögon och mun. Han tänkte på att kanske detta att härda ut med att bli övertäckt med snö kanske vore en bra träning i att stå ut med s.k. abrupt väder i framtiden. Abrubt väder skall öka i framtiden förutser många. Det fanns en gammalmodig exkluderande kulturutövning som troligen inte det fanns plats för längre. Balanseringen av allt krävde sådan fokusering som omöjligen gav utrymme för att störas av sådana företeelser. Men han märkte av att en del fortfarande framlevde sina liv med sådant beteende utan att de mötte tillräcklig kritik för ohyfsat beteende. Gunnar agerade mycket kraftfullt när han blev utsatt. Det small direkt och samtidigt som det förvånade honom hur bestörta man blev när han agerade. De hade haft full frihet att störa vissa med ohyfs utan att få svar på tal. Det hade spridits en härskarkultur utan att den hade fått motthugg. Ibland var det snudd på handgemäng. Men han hade klarat sig så långt.