Följetong del 160:dödssynd

Detta att slå dank måste vara en ny form av lisstil! Jag undrar om det finns behov av det? Tankarna kom på ett annat sätt och lät sig fyllas med annat innehåll! Men nu när planeten skall räddas vore det nästan en dödssynd att lata sig. Men det vore skönt! Och kan man få lov att bara vara ibland, tro? Bara släppa taget i allt ! Det kanske fanns nån som kunde förstå att jag bara ville lata mig! Annars var det bara så att man kunde starta om igen! Man kunde ju alltid bara köra på igen som vanligt. När professorn satt på Järntorget med sin opinionsbildande aktion så måste han ibland fördriva tiden. Det kunde bli långtråkigt mellan varven. Då började han leka en del när han kände så! Han byggde en snögubbe, snögrotta och snölykta. Han hanterade bollar som han jonglerade med! Ur detta kom ett välmående som resultat som förvånade honom. Det är ju på det viset man alltid skulle leva, tänkte Gunnar. Han satt liksom och klippte med ögonen mitt ibland det ymniga snöfallet. Sedan somnade han till en stund! Han drömde att han blev överfallen av en väldigt jättelik man som hotade honom med kniv och kraxade fram att han ville ha mobilen. Gunnar vägrade att ge honom den men iPhonen slant ur hans hand och gled ned på backen. Där kom den av sig själv fick jätten ur sig och stirrade elakt på professorn. Han vaknade till av ett doing doing ljud som kom från en leksaksboll som en liten grapp hade sparkat till på. Gunnar slängde sig upp i l uften och fångade elegant bollen. Han gav den tillbaka till den skrattande pojken. Det var dags att packa ihop och promenera hem igen genom den infantila innerstads miljön som Göteborg visade prov på vid juletid. Det hade blivit rejält mörkt och på något vis kände han sig rastlös när han tänkte på att han skulle gå hem. Han tog en sväng för att titta lite på julmarknaden med alla stånden som fanns på Gustav Adolfs torg. Det fanns så många sysselsättningar som människor engagerade sig i. Att stå och sälja i marknadsstånd måste vara ett av de äldsta näringarna.