Följetong del 166:nu är de två

Nästa morgon vaknade han som vanligt. Han gick igenom sin morgongymnastik och konstaterade kallt att han hade folkhälsa nog för att klara av en bläcka typ gårdagskvällen utan större problem. Möjligen att han kunde hänföra en viss tröghet till vinflaska nummer tre men det är inte säkert att det var på grund av den. Han promenerade sakta bort i slasket till Järntorget för att sätta sig på sin post. Det kändes mycket trögt nu och han utförde sina sysslor motvilligt. Hans nya kvinnliga bekantskap kom och besökte honom. Det var trevligt och de satt tillsammans och informerade om det kommande klimathotet. Idag var många människor intresserade av frågorna. Det blev flera diskusioner och de mötte stor uppskattning. Om det kunde var så här oftare tänkte han i sitt stilla sinne. Hon fann sin roll omedelbart och den ganska magra framtoning som professorns aktion hade genomsyrats av, fylldes nu av en mer frodig inramning. Han tyckte att det berikade hans aktion och fler personer än vanligt blev intresserade av hans skrift. Ibland när de satt i julemörkret kände han det som han knappt kunde se som var hennes värme. Det räddade honom från att misströsta. Han skulle även denna dag kunna säga till sig själv att han gjort vad han kunnat för att sätta problemet med klimathotet under debatt.